Vi tackar för Thomas Lindéns replik på vår text om Socialstyrelsens uppdaterade nationella riktlinjer för vård vid ohälsosamma levnadsvanor.
Vi är överens om mycket, bland annat levnadsvanors betydelse för risken för framtida sjukdom, och vi hoppas slippa antydningar om motsatsen framöver. Det är lovvärt att Socialstyrelsen gör ett försök att hjälpa vården att prioritera. Tyvärr är den föreslagna prioriteringen för bred för att vara till någon hjälp.
Som framgår i vår text menar vi att läkare ska fortsätta tala med sina patienter om levnadsvanor, när så är lämpligt och välkommet från patientens sida. Huruvida det gör nytta att det genomförs och registreras på ett standardiserat sätt är en öppen fråga.
Resonerar Socialstyrelsen på samma sätt för läkemedel som beforskats i andra länder än Sverige?
Värdet av studier med självrapporterade beteendeförändringar som utfallsmått bör tåla en saklig diskussion. Detsamma gäller relevansen av att extrapolera hälsofördelar från dessa förmodade beteendeförändringar. Särskilt om man samtidigt avfärdar resultat från välgjorda internationella studier som talar i annan riktning, med hänvisning till att de inte har ”bäring för svenska förhållanden”. Resonerar Socialstyrelsen på samma sätt för läkemedel som beforskats i andra länder än Sverige?
Förutom frågan om evidensvärdering gäller vår kritik främst att riktlinjerna ger föga stöd för prioritering i det att de omfattar stora grupper av människor. Socialstyrelsen och Lindén invänder mot beskrivningen, men presenterar samtidigt inga beräkningar som motsäger konstaterandet.
I en tillvaro med ändliga resurser krävs gediget underlag för en rekommendation om utökade åtgärder. Särskilt när åtgärderna förväntas ges på ett standardiserat och tidskrävande sätt, till stora målgrupper, en person i taget. Det är utan betydelse vilken yrkesgrupp som tas i anspråk för uppgiften. Vi konstaterar att Lindén talande nog väljer att inte bemöta frågan om undanträngningseffekter.
Det är positivt att Socialstyrelsen svarar på kritiken. Vi ser fram emot fortsatt konstruktiv diskussion, med en påminnelse om att kritiker inte är ”osakliga” bara för att de anmäler avvikande mening och tar upp obekväma sakfrågor.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
