Sport och idrott ger oerhört mycket till samhället. Nationell samling och gemenskap när Sverige tävlar, lokal sådan när hemortens klubb ska tävla. En meningsfull fritid för barn och unga, som kan vara avgörande för att fler ska välja bort kriminaliteten. Ett utövande som innebär både bättre fysisk och psykisk hälsa för den enskilde ger dessutom en minskad kostnad för det allmänna.
Få saker bidrar med så många positiva samhällseffekter som idrotten, trots detta hamnar den sällan i politikens centrum. Vi tycker att det behöver bli ändring på det.
Under OS i Frankrike förra sommaren skördade Sverige flera stora framgångar. Många svenskar pausade nog, precis som vi, vardagen för att se Truls Möregårdh spela pingis, Armand Duplantis hoppa eller Sarah Sjöström simma. Efter OS-framgångarna är de också favorittippade som årets idrottare inför Idrottsgalan på måndag, då landets främsta idrottare ska hyllas för sina insatser under det gångna året.
Varje dag ser tusentals föreningsengagerade till att det finns tränare i pingislokalen, att lag körs till handbollsmatchen och att det kokas kaffe till simtävlingen
När Sverige vinner tävlingar är det på grund av fantastiska insatser från både lag och enskilda idrottare, men det är också stora samhällsinsatser under en lång tid som gjort detta möjligt. Alla som börjar med idrott gör det i en förening som finns tack vare eldsjälar som dedikerat stor del av sina liv i den. Varje dag ser tusentals föreningsengagerade till att det finns tränare i pingislokalen, att lag körs till handbollsmatchen och att det kokas kaffe till simtävlingen.
I kombination med ett starkt föreningsengagemang från civilsamhället finns det olika ekonomiska stöd från det offentliga som tillsammans möjliggör ett rikt idrottsliv. Utan fungerande idrottsföreningar med god ekonomi och engagerade människor under många år hade det inte blivit några svenska OS-framgångar.
Inte minst i utanförskapsområden kan idrotten och engagemanget i en idrottsförening som bidrar med goda normer och värderingar vara det som förebygger rekryteringen till kriminella gäng
De allra flesta som väljer att bli del av en idrottsförening blir aldrig aktuella för en landskamp, däremot får de mycket annat med sig. Möjlighet till en meningsfull fritid, samhällsgemenskap och träning som gynnar såväl den fysiska som mentala hälsan.
Barn och unga som idrottar mår bättre och får möjlighet till en ljusare framtid. Inte minst i utanförskapsområden kan idrotten och engagemanget i en idrottsförening som bidrar med goda normer och värderingar vara det som förebygger rekryteringen till kriminella gäng eller extremistiska organisationer. Här behöver Sverige som samhälle stötta idrottsrörelsen ännu mer.
Under 2025 kommer den Moderatledda regeringen att gå fram med ett fritidskort som kommer gå till alla barn och unga mellan 8–16 år. Fritidskortet kommer kunna användas som betalning till exempelvis idrottsföreningar eller ungdomsorganisationer och ge fler barn möjlighet att vara delaktiga oavsett deras ekonomiska förutsättningar.
De personer som får ersättning för sitt engagemang ser oftast den summan försvinna i skatt
Detta är en viktig insats för svensk föreningsverksamhet och för ungas möjlighet till en meningsfull fritid. Men vi tycker att det finns ännu mer regeringen borde göra för idrotten.
1. Ett nationellt idrottsskatteavdrag. För många eldsjälar inom idrotten tillkommer en ekonomisk kostnad för deras engagemang. Parkeringsavgifter utanför idrottshallen, bensinkostnader för skjutsning till match eller löneavdrag efter att ha gått tidigt från jobbet för att kunna hålla i träningen. De personer som får ersättning för sitt engagemang ser oftast den summan försvinna i skatt.
Det ideella engagemanget kan och ska inte ersättas av det betalda engagemanget. Däremot borde diskussionen lyftas om kostnader i samband med ideellt engagemang skulle kunna dras av på skattsedeln, eller om vissa ersättningar upp till en viss nivå skulle kunna vara skattefria, givet de stora samhällsvinster som engagemanget medför.
2. Nationellt anställningsstöd till idrottsföreningar. Många mindre och medelstora idrottsföreningar som vill nå fler barn och unga, ordna fler tävlingar och nå större framgångar hindras av att administrationen blir för stor.
I vissa kommuner finns det möjlighet för föreningar, när de når en viss storlek, att få stöd för att anställa en person på deltid eller heltid. Det borde implementeras på nationell nivå. Det gör att administration, expandering och långsiktig planering inte längre blir endast beroende av ideellt engagemang. Dessutom kommer det skapa arbetstillfällen vars samhällsnytta långsiktigt kommer vara långt större än kostnaden.
3. Obligatorisk idrott hela gymnasiet. Under slutet av högstadiet och början av gymnasiet slutar många ungdomar med sin fritidsidrott. Samtidigt försvinner den obligatoriska idrotten efter första året i gymnasiet, och många ungdomar tappar då sina träningsvanor helt.
Både den fysiska och psykiska ohälsan bland unga behöver bekämpas, där är idrott i skolan och efter skolan ett viktigt verktyg. Idrottslektionerna kan med fördel variera fysisk motion med teori om god hälsa. Även en utökad idrottsundervisning i grundskolan bör övervägas.
Den svenska kulturen att engagera sig i idrottsföreningar och lokalsamhället är stark men behöver bli ännu starkare. Politiken kan inte tvinga personer att engagera sig, men man kan utan tvekan underlätta för det. Genom att minska de ekonomiska kostnaderna för ideellt engagerade, hjälpa idrottsföreningar att växa och förlänga ungdomars idrottande kan politiken bidra till att även framtidens idrottare möts av ett starkt föreningsliv.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
