När vi delar bilder på nätet, spelar onlinespel, strömmar filmer, chattar med Chat GPT eller betalar skatt använder vi serverhallar. Tack vare statliga subventioner har vi i Sverige fått några av de största av dessa i Europa, som ägs bland annat av stora digitala bolag som Amazon, Microsoft och Facebook.
Dessa hallar har byggts i Sverige för att vi har billig mark, billig el, sval luft, bra elnät och telekominfrastruktur som alla kan ansluta sig till. I det här sammanhanget är Sverige ett billigt produktionsland för Silicon Valley. På samma sätt som stora techbolag anlitar billig arbetskraft i Asien för elektronikproduktion så använder de Sverige och de övriga nordiska länderna som billiga platser för att hysa datorer som krävs för att mata den globala aptiten på AI och datorberäkningar.
I dag har dessa serverhallar i Sverige en uppskattad energiförbrukning på cirka 4–4,4 terawattimmar per år, men ingen vet säkert eftersom varken elnätsbolag eller serverhallsägare rapporterar uppgifter.
Samtidigt förespråkas bygget av ännu fler serverhallar för att möjliggöra statens och internationella satsningar på AI och ökad digitalisering. Det medför högre krav på offentlig infrastruktur i små kommuner och mer el för servrar som skapar utslagningseffekter som riskerar att drabba andra industribranscher, invånare och miljön.
Ingen vet säkert eftersom varken elnätsbolag eller serverhallsägare rapporterar uppgifter.
Vi menar att det är dags att införa regler för en hållbar utveckling av serverhallar i Sverige. Vi måste ifrågasätta det okontrollerade och till synes oändliga anspråk som digitaliseringen gör på infrastruktur, samhälls- och miljöresurser.
Datorerna i serverhallarna kräver mycket grönmärkt el och effekt från elnätet. Som ett exempel: Amazon i Katrineholm är i dag den största elkonsumenten i kommunen och har bokat en fjärdedel av effekten i elnätet. Detta i en tid då det redan finns brist på el och eleffekt för andra industrier och den ”gröna omställningen”.
När elen och elnätets användning gynnar endast en industri blir det helt enkelt mindre kvar till andra. Det leder till att serverhallar slår ut och förändrar villkoren för övriga, inhemska industrier i samhället som måste söka sig någon annanstans, ibland utomlands.
Ett tydligt exempel utgör företaget Pågen som var tvunget att bygga sitt industribageri utanför Helsingborg i stället för Malmö, och övervägde att flytta till Tyskland efter Microsofts serverhalletablering i Staffanstorp. Likaså finns i dag en påtaglig risk att framtida större industrier nekas plats i Katrineholm, på grund av effektbrist efter Amazons bygge av en serverhall i kommunen.
Det vi ser är att elnätet är begränsat och att det inte finns oändligt mycket till alla. Problemet kan inte åtgärdas genom ny kärnkraft eller mer energi av andra slag. Det kräver en omvärdering av prioriteringar när det gäller hur mycket av landets resurser och infrastruktur det är rimligt att ge bort till den digitala industrin.
I stället föreslår politiker och planerare att serverhallar tvingas ge bort värmen som deras stora elförbrukning skapar till fjärrvärmen i städer. Detta löser inte på något sätt de ovannämnda problemen, utan bidrar till en ännu mer ohållbar situation då serverhallar inte har samma åtaganden som andra industrier eller energileverantörer. Om tekniken förändras eller kunder flyttar till ett annat bolag riskerar städer och samhällen att bli utan värme.
Det är orimligt att träningen av en chattbot som Chat GPT eller användningen av sociala medier ska omöjliggöra lokal brödbakning eller på sikt sjukvård och hållbara transporter.
Stora digitala företag som Amazon påstår att de går mot hållbara processer i Sverige. Men det kommer inte att räcka till. Reglering behövs på nationell nivå för att begränsa deras dominans av elnätet och användning av andra samhällsinfrastrukturer. Vi föreslår tre åtgärder:
1. Serverhallar måste regleras som en grundläggande samhällsinfrastruktur såsom elsystem, vägar och telekom. Trots att de tar mycket resurser från samhället och utgör en grund för alltmer kritiska samhällsfunktioner regleras de inte på liknande sätt. Det gör Sveriges digitaliserade infrastruktur sårbar, kaotiskt planerad och oförutsägbar.
2. Principer för prioriteringar måste utformas och det bör sättas en gräns för hur mycket el och eleffekt i ett område som kan utnyttjas av den digitala industrin och för vilka ändamål. Det är orimligt att träningen av en chattbot eller användningen av sociala medier ska omöjliggöra lokal brödbakning – eller på sikt sjukvård och hållbara transporter i landet.
3. Ställ krav på att elnätsoperatörer såväl som serverhallsoperatörer offentliggör och rapporterar sin faktiska och reserverade eleffekt, samt elavtal med bland annat vindkraftverk i Sverige, för att möjliggöra utformandet av regelverk och principer.
Digitaliseringen är alltmer resursintensiv och detta behöver uppmärksammas i högre grad än tidigare. Vi ifrågasätter orsakerna till de ökande behoven av data och serverhallar, och rimligheten i att så stora samhällsresurser går till detta ändamål.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
