Hos stora delar av det svenska näringslivet har hållbarhetsarbetet på riktigt flyttat in i styrelserummet. En viktig orsak är EU-direktivet om hållbarhetsredovisning, CSRD, som ska öka tillgången till hållbarhetsinformation för att styra kapital till hållbara investeringar och bidra till EU:s gröna giv.
Företag ska rapportera om både direkta växthusgasutsläpp från verksamheten och de som uppstår i värdekedjan. Det senare är särskilt komplext, men en nödvändig del i arbetet för att ge en fullständig bild av bolagets klimatpåverkan. Alla bolag förväntas rapportera sina växthusgasutsläpp, annars behöver de motivera varför.
Även konsekvenserna av missar i rapporteringen skärps. Om ett företag exempelvis skulle uppge att de har mindre växthusgasutsläpp än vad de i själva verket har, kan investeringar göras på felaktiga grunder och skada verksamheten. Styrelseledamöter bär ett ansvar enligt aktiebolagslagens skadeståndsregler, som i värsta fall kan leda till böter eller fängelse.
Bolag med statligt ägande styrs i dag genom statens ägarpolicy, där det fastställs att det är ”av särskild vikt” att företagen ska arbeta för Sveriges miljö- och klimatmål och Parisavtalet. Statligt ägda bolag ska agera föredömligt på området.
Att få en korrekt bild av utsläppen är centralt för att kunna minska dem. Det som spelar roll för den globala uppvärmningen är hur många ton som släpps ut – och hur snabbt utsläppen minskar. Minskningar ska, enligt FN:s klimatpanel IPCC, ske i närtid och vara kraftfulla och varaktiga. Enligt ”carbon law”, Stockholm Resilience centres tumregel för hur globala koldioxidutsläpp ska minskas för att leva upp till Parisavtalet, behöver utsläppsminskningarna halveras vart tionde år från och med 2020. Det innebär minst 7 procent årligen.
Klimatkollen har analyserat hållbarhetsrapporteringen i 24 bolag med statligt ägande, där omsättningen överstiger en miljard kronor. Totalt uppgick de rapporterade utsläppen till nära 42 miljoner ton 2023. Det är mycket. Som jämförelse var de fossila klimatutsläppen i Sverige 44 miljoner ton samma år.
Det finns goda exempel bland bolagen. Vattenfall har minskat sina rapporterade utsläpp med 52 procent sedan 2017, delvis men inte enbart genom att sälja av sin kolkraftsverksamhet. Postnord har minskat sina rapporterade utsläpp med 25 procent sedan 2020, bland annat genom att ställa om fordonsflottan till biodrivmedel och eldrivet. Båda företagen rapporterar tydligt sina utsläpp i alla tre så kallade scope.
Men tyvärr finns även stora brister. Almi, Lernia och SJ rapporterar inte utsläpp alls. LKAB och Infranord rapporterar bara utsläpp i den egna verksamheten – men inte i värdekedjan, där uppskattningsvis 60–80 procent av deras utsläpp finns. Swedavia rapporterar utsläpp per flygplats, ett hemsnickrat mått som gör det omöjligt att jämföra.
Sveaskog, Sveriges största skogsägare, rapporterar inte biogena växthusgasutsläpp, till skillnad från exempelvis Billerud, Holmen och Södra skogsägarna. Från dessa övriga skogsbolag framgår att de biogena utsläppen är större än de fossila.
Andra bolag redovisar uppenbart ofullständiga siffror. Ett exempel är Systembolaget där redovisningen inkluderar klimatavtrycket från förpackningarna men inte innehållet, alltså själva drycken.
Utsläppsberäkning är svårt. Särskilt gäller det utsläpp i värdekedjan, där det många gånger saknas siffror i leverantörsledet. Men det mönster som framträder av såväl klimatarbetet och rapporteringen visar att det finns behov av en uppryckning hos de statliga bolagen, för att de ska leva upp till ambitionen att vara föredömen.
Vår bedömning är att de statligt ägda bolagens rapportering sammantaget inte lever upp till policyns krav på att ligga i framkant. Utan de följer samma mönster som storbolagen, där data om utsläppen är styvmoderligt behandlade jämfört med de finansiella siffrorna.
Utan en komplett och öppen redovisning av hur det går med utsläppen försvåras vår möjlighet till insyn och ansvarsutkrävande. Så ska det så klart inte vara i de bolag som ägs av oss medborgare gemensamt.
Att de statliga bolagen brister i hållbarhetsrapporteringen kom Riksrevisionsverket (RRV) fram till i en utvärdering redan 2021, där de ansåg att regeringen fokuserar alltför mycket på övergripande frågor och för lite på konkreta resultat.
Det är finansdepartementet som ansvarar för att statens ägarpolitik följs och att statens agerande i bolagen sker i enlighet med regeringens riktlinjer och mål. Därför bör finansminister Elisabeth Svantesson (M) se till att de statliga bolagen som omfattas är redo för CSRD-implementeringen, samt ta ytterligare steg för att se till att de blir ledande på hållbarhetsområdet.
Exempelvis borde information till aktieägare om klimatutsläppen och hur bolaget uppfyller ambitionen i ägarpolicyn vara centralt på bolagsstämman. Kompetensen kan stärkas i styrelsen genom att utse nya ledamöter, och staten bör aktivt driva på för att hållbarhet ska prioriteras.
Genom att skärpa hållbarhetsarbetet där fokus på klimatutsläppen är en central del, kan statliga bolag uppfylla både CSRD och sin egen ägarpolicy – och därmed bli de föredömen inom hållbarhet som de ska vara.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
