Scrollandes genom nyhetsapparna möttes läsare häromveckan av en rubrik som troligen fick många att haja till. Extremhettan som följer klimatförändringarna har gjort somrarna i södra Europa hälsofarliga. DN rubriksätter: ”Förändrade resmönster när extremvärmen drabbar Sydeuropa – Sverige kan bli vinnare”. Någon månad tidigare använde SR en liknande rubrik online: ”Coolcation – nya restrender kan gynna svensk ekonomi”.
Tyvärr är det inget ovanligt. Tidigare i år kunde man läsa att stora delar av världens vinodlingar hotas av klimatförändringarna. I vissa regioner i Sydeuropa kan så mycket som 90 procent av all vinproduktion försvinna, visar en ny studie. DN uppmärksammade den här helt sanslöst omskakande prognosen, men inte utan att lyfta fram fördelarna för Sverige: ”Klimatförändringen hotar världens vinproduktion – Sverige kan gynnas.”
Någon månad tidigare rapporterades om snöbrist i Alperna. SVT Nyheter rubricerade med ”Skidåkningen i Alperna är dödsdömd”. Fotot intill rubriken går inte att misstolka. Små, sorgliga öar av konstsnö i ett brunt bergslandskap, illustrerar allvaret. Men redan nästa rubrik har en annan vinkel: ”Snökrisen i Alperna bäddar för tusentals sängar i Gällivare” och vidare ”Därför kan nya klimatet lyfta skidturismen i norr”.
En sökning i mediearkivet visar att det var just den vinkeln, som de flesta dagstidningar i Sverige lyfte fram i rubriksättningen: fjällen som en ”snösäker produkt” där Sverige kan sno åt sig marknadsandelar. Det gäller riksmedier liksom kvälls- och lokaltidningar, från Piteå till Landskrona.
Exakt när det blev acceptabelt att se på klimatförändringarna som ett sätt att förbättra landets konkurrenskraft är oklart. Men även förra vintern lockade rubriker som ”Svenska skidorter kan dra nytta av klimatkrisen”.
Till och med sommaren 2023 års dödliga extremvärme kunde beskrivas som en fördel för Sverige: vinkeln om att Europas hetta kan locka turister längre norrut användes av många dagstidningar. Sydöstran betonade till exempel att ”Blekinge har gynnats av extremvärmen i Europa”. Att ”vinkartan har ritats om” till Sveriges fördel är också ett vanligt inslag i en mängd rubriker under 2021 och även 2022.
Uttrycket gulaschbaroner användes under första världskriget för att beskriva de som tjänade stora och snabba pengar på andra människors lidande. Att profitera på andras olycka anses vanligtvis stötande. Att glädjas åt andras förlust är inget fint karaktärsdrag och även om skadeglädje är en vanligt förekommande känsla hos många, är den sällan uppskattad.
Därför är skadeglädje inte heller något man brukar skylta med – och definitivt inte i form av stora rubriker i landets största medier. Ska Sverige bli känt som klimatförändringarnas gulaschbaron?
Det är inte endast lyx som försvinner när hela regioner på vår kontinent torkar ut.
Hållningen som skiner igenom i rubrikerna är inte bara cynisk, den är också farlig – även för Sverige. Det är inte endast lyx som försvinner när hela regioner på vår kontinent torkar ut. Det är inte bara vin, solsemester och skidåkning det handlar om. Hela ekosystem, vattenförsörjning och gamla kulturer står på spel. För att inte tala om människors försörjning, deras möjligheter att leva och överleva.
Att i ljuset av detta lyfta fram möjliga fördelar med klimatförändringarna för ett fåtal människor under en kort tid är inte bara ansvarslöst. Det är också ett exempel på farlig okunskap om vad som händer med jorden och om vad som orsakar klimatförändringarna: att vi – inte minst i Sverige – överkonsumerar och ökar vårt uttag av naturresurser i en explosionsartad takt.
Att då lyfta fram fördelar med att skapa nya möjligheter till ökad konsumtion och överexploaterande turism är rent av vilseledande. Rubriker som dessa bäddar knappast för att skapa acceptans och legitimitet för en ambitiös och effektiv klimat- och miljöpolitik på kort och lång sikt. De kan lätt tolkas som att ”det nog inte blir så farligt” och att ”vi kanske inte behöver förändra vårt sätt att leva ändå”, en uppfattning som bidrar till att ytterligare förhala en livsnödvändig omställning.
När prognoserna som rubrikerna handlar om väl har inträffat, kommer väldigt få – och det gäller även oss i Sverige – att kunna prioritera en skidsemester i en av Gällivares nya 1 000 sängar eller jämföra skånska med gotländska viner. Följderna kommer att kännas även i norr.
I vilket annat område skulle detta vara acceptabelt? ”Ledande herrfotbollslag störtat i flygkrasch: Bra läge för Sverige att vinna EM”, eller ”Vulkanutbrott förstör paradisön: Österlens turistnäring gynnas”. Nej, precis. Exemplen från klimatfrågan borde upplevas som lika stötande som dessa påhittade exempel.
Rubrikerna är troligen det enda som många läser, särskilt på sociala medier, när själva innehållet ofta är bakom betalväggar.
Vi är medvetna om att rubriksättning är en svår konst och att rubrikerna vanligtvis inte sätts av skribenterna. Men i ett genomdigitalt medielandskap, som det svenska, är rubriker synnerligen viktiga.
Rubrikerna är troligen det enda som många läser, särskilt på sociala medier, när själva innehållet ofta är bakom betalväggar. Rubriker är en form av klickbeten som måste ”höras” genom bruset, och vi förstår att en lokal vinkel lockar läsare och att den skapar förståelse för komplexa problem.
Journalistiken har länge jobbat med klimatrapportering, och att flytta fokus från enbart dystra nyheter till att även se möjligheter och handlingsutrymme har många fördelar. Det är bra och viktigt. Vi behöver fler vardagsnära berättelser, idéer och visioner kring hur det goda livet kan te sig i ett klimatneutralt och klimatanpassat samhälle.
Men att lyfta fram kortvariga marknadsmässiga fördelar med klimatförändringar på bekostnad av andra är inte visionärt. Det påminner snarare om nämnda gulaschbaroners agerande.
Vi har stor respekt för journalistiken. Det är svårt att få människors uppmärksamhet. Men anständigheten, samhällsansvaret och, ja självbevarelsedriften, visar oss gränsen för hur lågt man kan gå – inte minst om man vill anses bedriva relevant journalistik.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
