5. Kaspars Putniņš, Swedish Radio Choir: ”…a riveder le stelle”

(BIS)

Radiokörens ”…a riveder le stelle” (att återse stjärnorna) är ett slags musikaliskt panorama. Med verk av allt från Ingvar Lidholm och traditionella melodier till Britta Byström och Staffan Storm visar kören upp sin enorma bredd. Att skivan släpps samtidigt som Radiokören firar 100 år känns inte som en slump: det är både en hyllning till en stolt körtradition och en tydlig blick framåt. Ett statement om att Radiokören fortfarande formar och förnyar körmusikens landskap.

4. Marin Alsop, Baltimore Symphony Orchestra: ”Anna Clyne: Abstractions”

(Naxos)

Anna Clyne är en av 20-talets mest spelade tonsättare (12 miljoner lyssningar för en cellokonsert). Hennes riviga ”Restless oceans” för stampande symfoniorkester är en ny publikfavorit som här samsas med en gripande sorgesång av stråkar, ”Within her arms”. Lyssna särskilt på hennes bildkonstinspirerade ”Marble moon”, kall och slät som marmor. Eller hur Mark Rothkos ikoniska färgfält ”Color field” klingar med sin säregna djupverkan i Anna Clynes tonsättning.

3. Chiaroscuro Quartet: ”Haydn: Opus 33, 4-6”

(BIS)

Hur vi erfar och förstår världen med alla dess tvetydigheter avgörs av vår egen varseblivning och våra egna tankestrukturer, det menade Immanuel Kant i sin ”Kritik av det rena förnuftet”, en filosofisk klassiker från 1781. Att Joseph Haydn skulle ha läst den när han samma år komponerade sina sex stråkkvartett Op. 33 är inte sannolikt. Trots att han leker med lyssnarens varseblivning på ett närmast kantskt vis. Att Chiaroscuro Quartet nu lyckats fånga denna tankens flykt i Haydns musik är ren lycka.

2 Göteborg Baroque, Magnus Kjellson med flera: ”Dietrich Buxtehude: Membra Jesu Nostri”

(Proprius)

Hösten 1705 fotvandrade den 20-årige Bach de fyrtio milen upp till Lübeck för att studera hos den innovative Dietrich Buxtehude, som hade smält samman det nordliga sinnet för flerstämmiga former med den sydiga känslan för sinnlighet och expressivitet. Här hörs Göteborg Baroque med sin underbara intensitet och klangliga täthet i hans allra främsta främsta verk – ”Membra Jesu Nostri” från 1680 – sju kantater som mediterar över Jesu sju lemmar, från fötterna upp till ansiktet.

1. Barbara Hannigan, Katia och Marielle Labèque, David Chalmin: ”Electric fields”

(Alpha)

Den dirigerande sopranen – tillika årets Polarpristagare – Barbara Hannigan är ett fenomen som ständigt tar sig friheter inom den klassiska musikens snäva ramar. På albumet ”Electric fields” rör hon sig förföriskt mellan liturgisk sång och ambient med såväl meditativa som elektroniskt utforskande ljudlandskap. Här samsas nyskrivet med äldre vokalmusik av bland annat den medeltida mystikern Hildegard av Bingen i moderna arrangemang för sopran, piano och liveelektronik som om det vore den självklaraste saken i världen.

Årets bästa klassiska skivor, placering sex till tio

6. Paavo Järvi, Estonian Festival Orchestra: ”Arvo Pärt: Credo”

(Alpha)

7. Nash Ensemble: ”Debussy: String Quartet & Sonatas”

(Hyperion)

”77 minuter av ren njutning” konstaterade Camilla Lundberg i sin recension.

8. Francesco Tristano: ”Bach: 6 English Suites”

(Naïve)

9. Christina Pluhar och L’Arpeggiata med Malena Ernman: ”Terra mater”

(Erato/Warner)

Greta Thunbergs mamma får ”visa upp sin bredd som både Händelspecialist och sammetstonad jazzvokalist”, skrev Johanna Paulsson i sin recension.

10. Bergen Philharmonic Orchestra, Edward Gardner, Malin Byström med flera: ”Richard Strauss: Salome”

(Chandos)

Årets bästa klassiska album är framröstade av DN:s kritiker Anna Bjermqvist, Camilla Lundberg, Martin Nyström och Johanna Paulsson. Listan innehåller album utgivna under perioden 1 december 2024 till den 30 november 2025.

Share.
Exit mobile version