10. Håkan Hellström: ”Svensk rost”
Pop/rock. (Tro & tvivel)
2025 klockade Göteborgsikonens solokarriär in på ett kvarts sekel. Utöver några bejublade ärevarv på Ullevi (enligt beprövat koncept) och ep:n ”Gå för glory” firade Hellström framför allt med sitt tolfte album. Och på ”Svensk rost” finns det plats för mycket av det goda: trumpeter, Motowninfluenser, Beach Boys, schlagermelodier, folkhemsnostalgi. ”Håkan Hellström känner sig så kreativt självsäker, att han gör precis som han vill” skrev Gabriel Zetterström i sin recension.
9. Zara Larsson: ”Midnight sun”
Pop. (Sommer House/Epic Records)
Egentligen har frågan upprepats under hela hennes karriär: är det dags för Zara Larsson att slå igenom på allvar? Kanske kan man slå fast att det skedde 2025. Under hösten har vi utöver hitparaden ”Midnight sun” fått såväl dokumentär som turné och, som kronan på verket, hemkomstspelningen i Avicii arena. På ”Midnight sun” mejslar hon fram ”en ljudbild som tycks hämta kraften ur Abbas vemod, spetsen hos Robyn och kaxigheten hos Gwen Stefani”, skrev DN:s recensent Alexandra Sundqvist.
8. Anna Högberg Attack: ”Ensamseglaren”
Frijazz. (Fönstret/Discreet Music)
Anna Högberg är inte bara en djärv altsaxofonist och skarp bandledare, på nya skivan bekräftar hon sin styrka som kompositör. Här arbetar hon med stora former, två långa frijazziga stycken som knastrar, pulserar och river. Musiken är skriven efter att Högberg förlorat sin far, ”Ensamseglaren” i titeln. Anna Högberg Attacks tredje album, nu som dubbel-sextett, är krävande, omskakande – och vackert. Musikerna sätter allt på spel. Kulturhistorien är full av betydelsefulla verk baserade på personlig sorg, här är ytterligare ett.
7. Yukimi: ”For you”
Pop. (Ninja Tune/Playground)
Genom åren har Yukimi Naganos stämma gästat låtar av såväl Gorillaz som Little Simz. När Little Dragons frontfigur solodebuterade infriades i alla fall förväntningarna med harmoniskt uppsluppna melodier, och det är lätt att förstå varför den souliga, moderna r’n’b-poppen gör sig väl även på en internationell arena. ”En känslostormande resa som håller konserten ut” konstaterade DN:s Kajsa Haidl om Yukimis spelning på Fasching i vintras.
6. Baba Stiltz & Okay Kaya: ”Blurb”
Folkpop. (Recorded Matters)
”I wanna pickle, pickle, preserve you, forever”, sjunger Okay Kaya på kärleksballaden ”Pickle”. Det är lätt att få samma känsla inför det som den norsk-amerikanska artisten skapat ihop med svenske dj:n Baba Stiltz. De sju låtarna på duons första gemensamma album, eller ep, öppnar en intim och oförställd musikalisk värld som man alltför snart kastas ut från och helst hade velat konservera. ”Singer/songwriter-pop som får all annan musik att låta ansträngd”, som Saga Cavallin skrev i sin intervju med duon.
5. Yung Lean: ”Jonatan”
Pop. (World affairs/AWAL)
Bara att döpa ett album efter sitt förnamn vittnar om ett mer personligt anslag. Sveriges främsta rapstjärna lade hiphoppen på hyllan och vände sig mot pop, men ”Jonatan” bär fortfarande Yung Leans omisskännliga do it yourself-signum, oavsett om han lånar melodi och text från Abba eller visar upp en genial sårbarhet i en låt som ”I’m your dirt, I’m your love”. Kompromisslösheten och den kreativa energin fick DN:s recensent Sara Martinsson att tänka på tidiga Broder Daniel.
4. Viagra Boys: ”viagr aboys”
Rock. (Shrimptech)
Grottrock. Köttpunk. Svidande samtidssatir. Frijazzigt kaos. En ljuvligt kärlekskrank pianoballad. Med den barbröstade Sebastian Murphy i spetsen har den tioårsjubilerande gruppen Viagra Boys visat att de bemästrar lite av allt. Skivan ”Viagr aboys” satte inte bara färg på musikåret 2025. Den pekade också ut en lekfull kursändring för Stockholmsbandet som valde att experimentera med såväl glamrock som disco. ”Viagr aboys” är inget mindre än ett styrkebesked från ett av Sveriges mest egensinniga rockband.
3. Molly Nilsson: ”Amateur”
Synthpop. (Dark Skies Association/Night School Records)
Varför är hon inte större på hemmaplan? När man talar om Molly Nilsson, hör det till att ställa sig frågan. Men visst är den berättigad. Kulten kring hennes berlinska synthpop lever i alla fall vidare, och i år har hon tagit ytterligare kliv. Likt tidigare skivor landar ”Amateur” perfekt i skärningspunkten mellan do it yourself-estetik, festglädje och ett mångbottnat vemod. Allt kröntes med en miniturné som nådde Kulturhuset i Stockholm, där hon framstod som en lika självklar som proffsig stjärna.
2. Boko Yout: ”Gusto”
Electrorock. (Hoopdiggas)
Paul Adamahs enmansprojekt Boko Yout växlade upp till band och levde upp till debutanthajpen med både röjig och drömsk afrogrunge. Första fullängdaren ”Gusto” levererar elektrifierad indierock med punkfunkiga förtecken och tänjer på genrerna med klangliga nedslag i västafrikansk voodoomystik och jungiansk psykologi. Här finns både nerv och närvaro samt spattiga energinivåer som gör det svårt att sitta till. Men också själfulla andningspauser i ett uttryck som lyckas vara smalt och lättillgängligt på samma gång.
1. Anna von Hausswolff: ”Iconoclasts”
Synthpop. (YEAR0001)
Få svenska soloartister får till en duett med Iggy Pop. Men så spelar Anna von Hausswolff i en annan liga än de flesta landsmän och landsmaninnor. Hennes ”Iconoclasts” dränktes i lovord både internationellt och på hemmaplan, en platta där orglarna såklart är närvarande, men där von Hausswolff också drar åt det poppigare hållet och landar i skarven mellan experimentellt och kommersiellt. DN:s Johanna Paulsson kallade det en kompromisslös ”kraftmätning mellan mörker och ljus”. ”Iconoclasts” är årets bästa svenska skiva.
Texterna är skrivna och albumen är framröstade av DN:s musikkritiker Saga Cavallin, Mattias Dahlström, Kajsa Haidl, Matilda Källén, Sara Martinsson, Vera von Otter, Johanna Paulsson, Alexandra Sundqvist, Frida Söderqvist, Magnus Säll, Po Tidholm och Gabriel Zetterström.
Listan innehåller album utgivna under perioden 1 december 2024 till den 30 november 2025.
Läs mer
DN väljer: Här är 2025 års bästa utländska skivor
DN väljer: Här är 2025 års bästa klassiska skivor
