Dödsolyckan på Gröna Lund prövas i rätten

Nästan 2,5 år efter den mardrömslika olyckan på Gröna Lund sommaren 2023 står den sedan dess stängda berg- och dalbanan Jetline kvar där den stått sedan 1988, då den till många tivolibesökares stora förtjusning invigdes.

I dag är den ett övergivet stålskelett, ett dystert monument över en olycka som ”inte skulle kunna ske”. Av en slump inleds rättegången kring ansvarsfrågan samtidigt som demonteringen av berg- och dalbanan sätts igång på allvar.

Gröna Lund och två andra bolag ställs till svars. Enligt Christer B Jarlås, senior åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, har bolagen gjort sig skyldiga till grovt vållande till annans död, flera fall av grovt vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan i samband med dödsolyckan. Ingen enskild person åtalas.

Enligt polisutredningen orsakades olyckan främst av att det brast i hela kedjan – från beställning, till tillverkning, leverans och besiktning av bärarmarna till berg- och dalbanetåget.

Genom att inte agera har företagen visat på grov oaktsamhet, alternativt oaktsamhet av normalgraden.

Alla tre företag förnekar brott. Döms de riskerar de 18 miljoner kronor i företagsbot.

Det var strax innan lunch den 25 juni 2023 som den stora stålkonstruktionen först gav ifrån sig ett olycksbådande ljud. Sedan skakade den till kraftigt två gånger under en tolv sekunder lång sekvens. På bilder från övervakningskameror syns hur paniken sprider sig bland människor på marken som tittar upp. Flera av dem blir sedan vittnen till hur personer faller till marken. En mardröm.

– Jag börjar skrika att det faller människor. Alla omkring mig blir också panikslagna, säger 16-åriga Alicia i en intervju med DN dagen efter.

Hon är övertygad om att det hon sett kommer att förfölja henne livet ut. Jan Eriksson och Annika Troselius, vd respektive informationschef på Gröna Lund ser spöklikt samlade ut när de dagen efter olyckan berättar om hur ledsna och chockade de är över att ”det som inte kunde hända, hände”.

Av förundersökningen framgår att det första larmsamtalet inkom 11.38. När polis, ambulans och räddningstjänst är på plats tvingas man inse att en 30-årig kvinna som ligger på marken är död och att nio andra är skadade, tre av dem allvarligt. Medan blåljuspersonalen tar hand om de skadade hör de hur människor som sitter kvar i de vagnarna som fastnat uppe i luften ropar på hjälp.

Något senare hittar polisen två hjulset som har fallit ned från berg- och dalbanetåget. Ett set har landat på asfalten, ett annat ligger på ett tak till en depå. På polisens bilder syns hur bärarmen till ett av hjulseten har knäckts rätt av.

Ett knappt år efter olyckan slog Statens haverikommission fast att det som konkret ledde till urspårningen var just att bärarmen – hjulupphängningen som länkar hjulen med vagnen – under den främsta vagnen knäckts.

Haverikommissionen pekar också på flera systemfel – och på bristande tillsyn – något som även konstateras i polisutredningen.

I december 2024 intervjuar DN Karin Elmegard, som skadades allvarligast vid olyckan. Hon har ett kilo metall i kroppen, och kämpar fortfarande med konsekvenserna av olyckan. Hon säger att hon hoppas att någon kommer att bli dömd:

– Sånt här ska inte kunna få hända utan att någon tar ansvar.

Snart får vi tingrättens svar.