När Erika Rödenhake tog tvisten med ett hantverkarföretag till tingsrätten var det hennes första direkta möte med rättsväsendet. Två veckor efter att rättegången avslutats karvade både hon och hennes make ut tid i jobbschemat för att vara redo när domen avkunnades.
– Vi var förväntansfulla och lite nervösa. Men det blev ett antiklimax.
I stället för ett utslag fick paret reda på att domen skjutits upp.
– Tyvärr blev det inte sista gången. Efter den femte gången skrattade vi mest. Det kändes som att den aldrig skulle komma.
Som regel ska domstolar meddela dom senast två veckor efter avslutad huvudförhandling. Om en för lång tid går mellan rättegång och att domen skrivs ökar risken för felaktiga bedömningar.
För Erika Rödenhake tog det 15 veckor innan beskedet kom. Då hade domen skjutits upp elva gånger och sensommarseptember blivit mellandagsdecember.
– Då kände vi mest: Om de väntat så här länge, kunde de inte ha väntat några dagar till? Vi hade ganska svårt att njuta av ledigheten om man säger så.
Ett par veckor innan domen till slut kom anmälde Erika Rödenhake dröjsmålet till Justitieombudsmannen.
I utredningen beklagar domaren att ärendet försenats och skriver att det inte finns någon ursäkt för att det blev som det blev. Samtidigt påtalar han att arbetsbelastningen ökade påtagligt på tingsrätten under hösten 2024. Under perioder kändes uppgifterna ”överväldigande”, vilket medförde att domaren tvingades lägga ”avsevärd” tid utanför ordinarie arbetstid.
Undantag från tvåveckorsprincipen får göras om synnerliga skäl råder. Södertörns tingsrätt argumenterar att arbetsbelastningen bör räknas som ett sådant. Domstolen pekar också på att arbetsmängden har ökat kraftigt sedan skrivningen infördes i rättegångsbalken.
Justitieombudsmannen avfärdar dock tingsrättens invändning och slår fast att fördröjningen varit oacceptabel oavsett anledningen. Tvistemålet var inte heller särskilt omfattande eller rättsligt komplicerat, skriver JO. Förseningen riskerar att uppfattas som nonchalant och kan skada allmänhetens förtroende för domstolsväsendet, enligt beslutet.
– Det har det absolut gjort i vårt fall. Det här visar att domstolarna måste ta tag i arbetsbelastningen. Dels är det inte rättssäkert, dels ska ingen behöva ha det så på jobbet, säger Erika Rödenhake.
När domen väl kom gick rådmannen inte på parets linje. De har nu överklagat till hovrätten.
– Det väcker så klart frågor. Man undrar hur mycket en domare kommer ihåg från ärendet när rättegången var för flera månader sedan.
