Det var i november i fjol som Göteborgs stads miljöförvaltning skickade det skriftliga beslutet man fattat om ”sanktionsavgift enligt livsmedelslagen” till frikyrkoförsamlingen Smyrna, den näst största inom pingströrelsen med kring 3 000 medlemmar.
I kyrkans nya huvudbyggnad i Frihamnen i Göteborg finns ett matförråd som kallas Manna. Där kan behövande hämta matkassar med innehåll som olika kontakter och matgrossister lämnat in. Färskvarorna har ofta kort utgångsdatum.
Enligt vad Smyrnas föreståndare och pastor Mats Särnholm tidigare sagt i DN har de sysslat med utdelning av matvaror i minst ett decennium, även om ”Manna” öppnade i Frihamnen i september i fjol.
– Vi har varit helt ovetande att sån här utdelning var tillståndspliktig, sa Mats Särnholm.
När kommunen förvarnade om sanktionsavgift protesterade Smyrna och ansåg att man borde ta hänsyn till det ideella syftet med matutdelningen, men fick svaret att skälen ”inte är tillräckliga”. Beslutet innebar att frikyrkoförsamlingen Smyrna skulle betala lagens högsta möjliga straffavgift, 75 000 kronor.
Efter att beslutet blev känt i sociala medier donerade privatpersoner och företag som upprörts den dubbla summan, 150 000 kronor.
Miljöförvaltningens ansvariga sa att ”det kan låta fyrkantigt, men den som startar en sån här verksamhet har också ansvaret att känna till regelverket”.
Församlingen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg som nu kommit med sin dom, som kan sägas ge båda parter rätt.
Domstolen skriver att Göteborgs stad har haft rätt att påföra en sanktionsavgift för att registreringsplikten åsidosatts.
Men med hänsyn till att regeringen 20 februari, med Smyrnafallet i färskt minne, beslöt om ändringar i livsmedelsförordningen som innebär att ideella organisationer med allmännyttigt ändamål som bland annat donerar livsmedel till behövande endast ska behöva betala 1 000 kronor i sanktionsavgift, anser Förvaltningsrätten att avgiften i Göteborgsfallet ”ska fastställas till endast 1000 kronor”.
Det hade inte varit rätt att stryka avgiften helt, anser domstolen: ”För en sådan slutsats talar dels det övergripande syftet med registreringsplikten som sådan dels att ändringarna inte innebär att den nu aktuella typen av verksamhet inte längre skulle vara registreringspliktig.”
