Musik på låg volym sprider sig i padelhallen i Arlöv. Annars är det inte mycket mer ljud som hörs än studsande bollar och hårda slag. Inga glädjevrål eller högljudda raseriutbrott vid en förlorad boll.
Det är Sverigeeliten som gör upp i Dövidrottsspelen i Malmö, vilket är SM för döva.
Nike Nordin från Örebro är en av spelarna som rest hit och när vi träffar henne har hon precis vunnit sin kvartsfinal tillsammans med Joakim Gustafsson. Hon gör en grimas och håller sig för axeln.
– Jag har problem med axeln. En läkare sa till mig för ett tag sen att jag kanske måste operera mig, men jag sa att det snart är SM! säger hon.
När hon går ut från banan stannar hon och diskuterar något med de som precis spelat klart på banan intill. Där blev det ena paret diskat eftersom en av spelarna hade hörapparat på sig under matchen – vilket inte är tillåtet.
Hennes padelpartner Joakim Gustafsson sätter på sig sin hörapparat när han kommer ut från banan.
– Det är ju en väldigt stor skillnad när man spelar och man hör samtidigt. Då kan man ju kommunicera med ljud och säga att man tar en boll, säger han.
Vi slår oss ned med Nike Nordin och en tolk i hallens foajé. Där börjar hon berätta om sin kärlek till idrotten och hennes tuffa bakgrund.
– Jag började spela badminton när jag var sex år gammal. Min pappa uppmuntrade mig att tro på mig själv och jag fastnade för sporten.
När hon var 13 började hon spela futsal med andra som var döva och har varit med i både VM och EM.
När hon var 23 år gammal diagnosticerades hon med bröstcancer.
– Jag var väldigt ung. Jag opererade bort det och var väldigt mycket fram och tillbaka på sjukhuset under en period. Men nu är jag friskförklarad. Sporten har varit som min medicin. Jag klarade inte av att bara sitta hemma.
Efter VM 2012 blev hon gravid med sitt första barn.
– Sedan har det rullat på och det blev fem ungar på tio år, tecknar hon och ler.
Dessutom har hon ett bonusbarn genom sin man. Hennes man är från Libanon och är också döv. Eftersom de inte talade samma teckenspråk var det lite svårt att förstå varandra i början.
– I början var det mest gester. Det finns några gester som är internationella och man använder ju mycket kroppsspråk. De från Asien är oftast lite ”varmare” människor än vi från Europa. Vi har inte så mycket ansiktsuttryck som dem och kommunicerar inte lika mycket genom det. Men i dag är det inga problem, nu tecknar vi svenskt teckenspråk med varandra.
Graviditeterna innebar en paus i hennes idrottande och hon gick upp mycket i vikt under den perioden. Samtidigt fick hon graviddiabetes.
– Jag vägde liksom 112 kilo. Det var som att jag hade tagit en paus från min egen hälsa. Det gick bara utför för mig och en dag tänkte jag bara att ”nej men nu… jag har barn och jag är ändå ung så jag måste göra något åt det”. Så jag kom igång med träningen och gick ner 45 kilo.
För Nike Nordin, som kommer från en döv familj och har en döv partner, blev det en chock när deras andra gemensamma barn föddes med fullt fungerande hörsel.
– Jag tänkte ”hur ska det här bli?” Det blir ju hörande skola, hörande fritidsaktiviteter och hörande kompisar. Det var helt nytt för mig. Men det har funkat bra. De yngsta barnen är också hörande.
Familjen är inte på plats i Malmö. För hennes del blir tävlandet en paus från vardagen som sexbarnsmamma och nyutexaminerad socialpedagog. Inne på banan fokuserar hon fullt ut på sig själv – och sin padelpartner.
Det var under pandemin som padeln kom in i hennes liv.
– Jag kände att det var något jag ville vara med på. Och jag är tacksam för min man som uppmuntrade mig till det.
Under senaste padel-EM för döva tog hon silver och nu hårdsatsar hon för att ta medalj på nästa mästerskap.
En timme efter intervjun skickar Nike Nordin ett mejl. Hon och Joakim Gustafsson fick avbryta semifinalen mot Malte Jonsson och Josephine Willing.
– Högra axeln blev ordentligt paj. Jag kunde inte lyfta armen, men ska försöka kämpa i bronsmatchen mot mina klubbkompisar Ivan Cosic och Karina Hane-Weijman från Örebro.
Senare under fredagseftermiddagen lämnade Nike Nordin och Joakim Gustafsson padelhallen med varsin bronsmedalj.