Dramatisk ökning av antalet barn under 15 år som ställs inför rätta

Bevistalan innebär att en domstol prövar om ett barn som är under 15 år har gjort sig skyldig till brott. Processen påminner om en rättegång. Men även om slutsatsen blir att den unge är skyldig så utgår inget straff eftersom personer under 15 år inte är straffmyndiga.

Maria Franzén vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum säger att den snabba ökningen av antalet ärenden om bevistalan sannolikt beror på förra årets lagändring – sedan dess är det åklagare som begär att en domstol prövar skuldfrågan när barn misstänks för grova brott. Tidigare skedde det på anmaning av socialtjänsten eller vårdnadshavare.

Brottslighet bland barn under 15 år är något av en blind fläck – det finns ingen statistik på området. Amanda Lublin, doktorand i processrätt vid Stockholms universitet, påpekar att ungdomsbrottsligheten generellt har sjunkit stadigt de senaste decennierna.

Hon säger att det skulle kunna finnas en tröskeleffekt där den senaste tidens allt strängare domar mot personer under 18 år medfört att bevistalan används oftare.

– Men det är väldigt svårt att uttala sig om, säger Amanda Lublin och påpekar att hennes uppfattning är att antalet barn som begår brott har blivit färre, men att de brott som dessa unga begår i dag är grövre.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) säger att det är en rimlig utgångspunkt att bevistalan borde leda fram till någon form av konsekvens.

– Att klara upp ett brott har ett värde i sig. Det ger också brottsoffren upprättelse, även om det inte leder till någon påföljd. Samtidigt kan det förstås också vara direkt stötande för brottsoffren att en ung person kan begå ett allvarligt brott utan att det får en väldigt tydlig konsekvens.

Vad borde samhället göra med barn under 15 år som begår brott?

– De 14-åringar som begår riktigt allvarliga brott, de var fyra år gamla för tio år sedan. Jag tycker det är viktigt att slå fast att det breda omtag som vi nu gör inom kriminalpolitiken, det måste vi även göra med det brottsförebyggande arbetet. Det är uppenbart att det här är ett haveri för den modell för brottspreventiva insatser som Sverige har arbetat med. Vi måste tänka nytt för, säger Gunnar Strömmer.

Samtidigt påpekar han att regeringen nu tittar på möjligheten att sänka straffmyndighetsåldern. Den 10 januari 2025 ska en utredning i frågan presenteras.

– Jag vill inte föregripa den, men när vi säger att vi överväger att sänka straffmyndighetsåldern så kommer det naturligtvis att innebära att de som begår de allvarligaste brotten i så fall skulle kunna dömas till fängelse.

– Fast oavsett hur det blir med straffmyndighetsåldern så kommer det alltid att finnas en nedre gräns. Det kommer alltid vara en fråga vad vi ska göra med dem som inte är straffmyndiga, säger Gunnar Strömmer.

Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander säger att fördelarna med bevistalan är att unga brottsmisstänkta får en rättssäker prövning. Det medför också möjligheten att frias från skuld i en domstol, i stället för att polisen som tidigare ensam avgör skuldfrågan. Mia Edwall Insulander nämner Kevin-fallet som ett exempel på när detta fått ödesdigra konsekvenser. Då pekades två unga pojkar ut av polisen som fyraårige Kevins mördare, utan att ges möjlighet att försvara sig inför en domstol.

– Det som kan vara negativt är att barn kan ta skada av en rättslig process. Man måste utgå från att det faktiskt är barn som det handlar om. Alla barn är skyddsvärda, även de som misstänks för brott.

– Barn har inte samma förmåga som vuxna att delta i processen och förstå vad som händer. Därför ska man vara försiktig med att utsätta barn för bevistalan. Jag tycker att man i förarbetena till lagstiftningen har missat att utreda och resonera kring hur de här barnen kan påverkas av en domstolsprocess, fortsätter Mia Edwall Insulander och betonar att det behövs en utvärdering av vilka barn det är som nu involveras i rättsprocesser och hur de mår av det.

Ett argument mot bevistalan som hörts från advokater är att det är ett indirekt sätt att sänka straffmyndighetsåldern. Mia Edwall Insulander håller i viss mån med om det.

– Man kan fråga sig vad statens intresse egentligen är av att fler barn ska få skuldfrågan prövad i domstol? Vad har staten att vinna på det? Svaret på den frågan finns inte förarbetena. Det är lätt att tänka att det är en politisk signal om hårdare tag.

Amanda Lublin menar att det finns anledning att oroas över det i den allmänna debatten såväl som inom kriminalpolitiken ropas efter hårdare tag mot unga.

– All forskning visar på att barn behöver hanteras annorlunda i rättssystemet. De är omogna, formbara och sårbara. Därför har vi ett straffsystem som ska vara mer tolerant och hantera barn på ett annat sätt. Den här typen av mer ingripande straffrättspolitik har inget riktigt stöd inom forskningen.

Läs mer:

Ung tonårspojke inför rätta efter brutala gängdåd

Skarp kritik mot avlyssning av barn

Polisen om barnens morduppdrag: ”Precis så det går till”

14-åring skyldig till ett mord och sex mordförsök