Efter alla nej: ”Vi kan ha en vindkraftpark i havet klar om sex år”

Om sex år kan Västvind stå klar att leverera fyra terawattimmar per år, lika mycket el som hela Göteborgs kommun förbrukar i dag – om tillstånden beviljas.

Det är lockbetet som företaget Eolus lyfter fram i ett läge då pressen växer på energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och regeringen att leverera på målet om en snabb ökning av landets – fossilfria – elproduktion.

– Nyckeln är kostnadsfrågan, det pratas för lite om den, menar jag. Vi bedömer att Västvind kan leverera ett lägre elpris jämfört med andra havsbaserade projekt som jag sett, säger vd:n Per Witalisson.

Bilden till DN:s intervju med honom tas vid Flatholmen, Göteborgs i dag enda vindkraftverk i drift. Just här kan kablar från vindkraften få sin landanslutning.

Eolus har siktat in sig på ett 130 kvadratkilometer stort havsområde – delvis i svensk ekonomisk zon, delvis inom Öckerö och Kungälvs kommuner – där det närmaste av de 320 meter höga, tänkta, vindkraftverken skulle hamna 15 kilometer från land.

Det plingar flitigt i Per Witalissons telefon medan bilderna tas. Hela hans bransch undrar den här dagen hur den ska tolka att Försvarsmaktens nej även blev regeringens till 13 ansökta parker, samtliga i Östersjön.

Bara en fick ja: Vattenfalls park Poseidon, planerad för 81 vindsnurror och belägen precis norr om Västvinds område i Skagerrack.

Poseidon-projektet har en nyckelfördel: Där har Försvarsmakten sagt ja.

I måndags förklarade försvarsminister Pål Jonson (M) att ”förutsättningarna är bättre i Västerhavet” än i Östersjön. Tidigare i höst informerades dock mark- och miljödomstolen om att militären ”under hand” sagt att de ändå avstyrker Västvindparken.

På fråga i dag från DN svarar Försvarsmaktens presstjänst att de ”förstår att det kan framstå som motsägelsefullt att dessa två parker som näst intill gränsar till varandra ges olika besked”, men att – det sekretessbelagda – skälet är att Västvind bedöms medföra ”påtaglig skada” för militären.

Det är också väl känt att en av de berörda kommunerna, Öckerö, där yrkesfisket är en viktig näring, har starka tvivel.

Samtidigt finns hos projektets ägare Eolus en frustration över den utdragna processen, där regeringen väntade sju månader innan den skickade vidare deras ansökan till Länsstyrelsen för prövning. Den skulle lämna sitt yttrande till regeringen 25 januari nästa år, men dröjer sannolikt ytterligare en tid.

Men Eolus Vinds Per Witalisson säger nu att om alla tillstånd är klara till 2027 kan Västvind vara i drift till 2030, och därmed före Poseidon – om nu Vattenfall beslutar att bygga den.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Hittills har Vattenfall-vd:n Anna Borg sagt att man sätter projektet Kriegers Flak söder om Skåne på paus och att ”det finns absolut en risk” att man gör detsamma med parken Kattegatt Syd utanför Falkenberg.

Vattenfall säger att om inte staten står för kostnaden för kablarna in till land, anslutningen till stamnätet, blir det svårt att få ihop ekonomin.

När klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i måndags lyfte betydelsen av tillståndet för Poseidon, påpekades att tillståndet förutsätter att parken ska vara färdigbyggd ”senast 2034”.

Dagen därpå lämnade Vattenfall i ett pressmeddelande öppet hur de nu ska göra, först ska de ”studera regeringens beslut i detalj”.

På DN:s fråga om Vattenfall resonerar annorlunda om Poseidon jämfört med Kriegers Flak och Kattegatt Syd svarar presstjänsten på liknande sätt: ”Vi har precis fått beskedet och behöver nu analysera” det.

Eolus företrädare säger att de gratulerar Vattenfall för Poseidon-tillståndet och att med tanke på västsvenska industrins uttalade behov av 15 terawattimmar redan till 2030 ”behövs alla parker i Västerhavet”.

Men samtidigt bedömer bolaget att Västvind har bättre ekonomiska förutsättningar än flytande parker längre ut, som Poseidon; kortare avstånd till land innebär kortare kablar och de ser det som ”mycket billigare” att inte ha flytande fundament.

Vattendjupet i Västvinds område beskrivs som jämförelsevis litet, 45 till 75 meter.

– Det ser vi i dagsläget som avgörande för att kunna bygga till rimliga kostnader och med rimlig tidplan, säger Witalisson.

Men precis som Vattenfall säger Eolus att frågan om statlig medfinansiering av kabelanslutningen har betydelse för kalkylen.

– Vi räknade inte med statligt stöd från början, vår strategi har varit att hitta bra platser utifrån bedömd kostnad. Men sannolikt krävs någon form av statlig riskdelning, säger Per Witalisson.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Han anser att så kallade CFD-auktioner (”Contract for Difference”), borde vara mest lämpat även för Sverige.

– Vinnaren blir den som kräver lägst stöd.

Han menar också att det i debatten inte blivit tydligt nog vilka mängder ny elproduktion som måste fram, år för år, för att klara regeringens hållning att Sverige behöver planera för 300 terawattimmar till år 2045 – förra året producerades 163.

– Om man tar hänsyn till att en hel del elproduktion fasas ut fram till 2045 motsvarar det runt tio terawattimmar ny produktion varje år, lika mycket som Sveriges största kärnkraftsreaktor, Oskarshamn 3, säger Witalisson.

Hans slutsats är att den eftersökta mängden el, 300 terawatt om två decennier, inte är praktiskt möjlig att nå utan stora volymer vindkraft från havet.

– Och då måste vi leta bra anslutningspunkter, i grunda vatten, med billigare kablar och där det blir billigare med bottenfundament.

Vad svarar du alla som oroas för att vindkraftverken ska störa havsutsikten?

– Att det är lätt att bygga bortom horisonten om man släpper kostnadsaspekten.

Eolus anser att de, utöver lägre, byggkostnad också har en ”unik fördel” eftersom de är i dialog med kommunala Göteborg Energi om att leda in strömmen, 1 000 megawatts effekt, direkt på det lokala elnätet. Eolus pekar också på den avsiktsförklaring som tecknats med Volvo Cars om el-leverans till deras fabriker på Hisingen.

Men för Per Witalisson handlar det alltså inte bara om att blidka statsmakterna, utan även Öckerö kommun, med sin starka fiskenäring som – hittills – inte låtit sig övertygas. Eolus har erbjudit yrkesfiskarna ekonomiskt stöd för att anpassa sina fångstmetoder och för uteblivet fiske.

– Vi anstränger oss så mycket vi kan och har en god dialog och idéer om lösningar, säger Per Witalisson, och passar på att nämna ”kommunens egen effektproblematik”.

Med andra ord: Om Öckerö kommun vill expandera enligt de planer som finns, krävs också el – lämpligen från det som snurrar i vinden där borta vid horisonten i väster, menar han.