På ena kortväggen i Friidrottens hus i Göteborg hänger stora bilder på några av Örgryte IS mest framgångsrika friidrottare: Patrik Sjöberg, Christian Olsson, Dan Waern, Arne Andersson, Erik Lemming.
Inga kvinnor. Engla Nilsson säger att hon ska försöka ändra på det.
På dagens träningsprogram står häcklöpning och några korta övningar i gymmet. Sedan ska hon hjälpa till med att lämna ut nummerlappar till deltagarna i ett lokalt motionslopp.
– Alla i klubben ska göra 30 timmar volontärarbete per år för att vi ska få ihop budgeten. Jag jobbade på Göteborgsvarvet också, berättar hon.
Även en EM-medaljör måste dra sitt strå till stacken. Bronset i Apeldoorn kom som en chock, både för omgivningen och för henne själv. Inför inomhus-EM var hon rankad 36:a och det var först efter att flera bättre rankade hoppare valde att avstå mästerskapet som hon blev en av de 18 i startfältet.
Målet var att ta sig till final och väl där kom hennes pojkvän med uppmaningen som citerades i många hyllningsartiklar: ”Försök att inte komma sist i finalen.”
Efter att under kval och final ha höjt sitt personliga rekord med fem centimeter till 1,92 stod hon på prispallen och firade tillsammans med världsrekordhållaren och guldmedaljören Jaroslava Mahutjich från Ukraina, som strödde lovord över den svenska nykomlingen.
Det är en av de mest sensationella medaljerna i den svenska friidrottshistorien och den hade Nilsson inte väntat sig när hon fyra år tidigare stannade på 1,48 och fick nöja sig med en tiondeplats på ungdoms-SM.
Hon berättar att hon i unga år ofta hade det jobbigt med det mentala på tävlingarna. Efter bottennappet i Norrköping tog hon hjälp av en idrottspsykolog och vände svagheten till en styrka.
– Den här tjejen har inga nerver, sade förbundskapten Kajsa Bergqvist efter EM-bronset.
– Höjdhopp är 50 procent mentalt. Många har ångest över hela tävlingen, men jag njuter av att tävla och ”pushas” av när andra hoppar bra, som på EM, säger Nilsson.
Så hur har hon blivit en ”tjej utan nerver”?
– För mig gäller det bara att acceptera allt jag tänker. Är jag jättenervös, så är jag det. Det är bara att fortsätta, göra allt som vanligt, inte grotta ner sig i sina tankar och älta saker.
Egentligen ville hon bli gymnast, men kön till klubben hemma i Kungälv var för lång, så sju år gammal följde hon med kompisarna till en friidrottsträning i stället. För fem år sedan började hon tävla för ÖIS, där Per Tedenrud numer är hennes tränare.
Jämförelserna med förbundskapten Bergqvist är redan många, bland annat beroende på att Sveriges främsta kvinnliga höjdhoppare genom tiderna mäter 175 centimeter mot Nilssons 174 – kort jämfört med många andra hoppare i världseliten. Även Bergqvist, som tog 1,93 som 19-åring, var en utpräglad tävlingsmänniska.
Nilsson, som just fyllt 20 och bara var ett år när Bergqvist 2006 slog världsrekord inomhus med 2,08, är redan lite trött på att bli kallad den ”nya Kajsa”.
– Medierna vill gärna jämföra oss, men man måste förstå att vi är olika personer och att varje resa är individuell, säger hon och berättar samtidigt att hon fått en del råd av Kajsa.
Uppståndelsen efter EM-bronset stör henne inte och hon känner sig heller inte pressad av de förväntningar som medaljen skapat.
– Alla som kan friidrott vet att vägen uppåt inte är spikrak – och vad de som inte kan friidrott tycker bryr jag mig inte om. Jag gör bara min grej, säger hon.
Säsongsdebuten i Polen förra helgen visade att EM-insatsen inte var någon tillfällighet. Nilsson vann tävlingen, tog alla höjder i första försöket och noterade personligt rekord med 1,93 – ett resultat som placerar henne på nionde plats i Sverigestatistiken genom tiderna. Av jämnåriga hoppare har hon bara serbiskan Angelina Topic (1,96) före sig på världsårsbästalistan.
Nilsson hade bra försök på 1,95 i Polen och säger att den höjden inte är långt borta. Nästa chans kommer i Hengelo på måndag. Därefter väntar Bauhausgalan på Stockholms stadion den 15 juni.
– Det ska bli skitkul med Diamond League-debut, säger Nilsson, som vid ett bra resultat kan bli aktuell för de stora galorna i Lausanne och Paris.
Ett av årets stora mål är U23-EM i Bergen 17–20 juli, där hon tror sig kunna vara med och slåss om medaljerna. Därefter hägrar ett VM i Tokyo i september. Kvalgränsen är 1,97. Löser hon inte den höjden kan hon kvala in via rankningspoäng.
– Jag vill verkligen ta mig till Tokyo. U23 och VM är mina två stora mål i år, säger hon.
Läs mer:
EM-succébrons efter pojkvännens skämt: ”Galet”