Under den krusade vattenytan är det tyst. I 25-metersbassängen på badhuset i Skövde har Anna Neander hunnit tänka många tankar.
Hennes förlossningsskadade kropp tränar bäst i horisontalt läge, berättar hon. Fokus på andningen lugnar. Hon gick en kurs i crawl och sedan var hon fast.
– All frustration, att bara få ut det i vattnet. Det ligger många tårar i botten på Arena Skövdes simbassäng, säger hon.
I början av 2021 genomgick Anna Neander en omfattande operation på Skaraborgs sjukhus. Hon hade sökt vård för förlossningsskador men fått veta att hon behövde operera bort hela livmodern.
Det skulle visa sig att gynekologen hon träffat fattat beslut om operationen utifrån ovetenskapliga teorier. Han hade också felaktigt ordinerat ett läkemedel mot blödning i samband med operationen, som dessutom överdoserades och gav henne så svåra biverkningar att hon behövde intensivvård.
Gynekologens teorier kretsade kring en allvarlig bindvävsdiagnos, Ehlers-Danlos syndrom, EDS. Efter att ha låtit Anna Neander göra några enkla rörlighetsövningar drog han felaktigt slutsatsen att hon hade svag bindväv och därför behövde ta bort hela livmodern för att operationen skulle hålla. Hon fick inga andra alternativ.
Gynekologen misstänkte att hon var extra blödningsbenägen, även det ett symptom på EDS. Det var därför han felaktigt gett henne läkemedlet mot blödning.
Allt detta framgår av Skaraborgs sjukhus egen analys av Anna Neanders vård.
Det var förra våren som DN publicerade avslöjandet om bortopererade livmödrar i Skaraborg och kunde berätta om Anna Neander – och att hon inte var ensam. På Skaraborgs sjukhus pågick en vårdskandal.
Systematiskt fick förlossningsskadade kvinnor i fertil ålder rådet att operera bort livmodern och ibland även äggstockarna utifrån lösa teorier om EDS. De hade alla fått vård av samma läkare, en erfaren och högt ansedd gynekolog.
Strax efter sin egen operation larmade Anna Neander Skaraborgs sjukhus. Hon hörde av sig igen när hon förstod att fler kvinnor var drabbade. Hon ringde och skrev brev men som DN kunde visa togs inte hennes larm på allvar. Operationerna fortsatte.
– De här åren har varit en enda David-mot-Goliat-kamp. Att inte bli trodd. Inte bli lyssnad på. Jag har känt mig så besvärlig.
Nu – mer än tre år senare – har Skaraborgs sjukhus gett Anna Neander rätt.
Efter publiceringen lovade sjukhuset att inleda en utredning som även bestått av en extern journalgranskning.
Nio kvinnor har ingått i utredningen. Sjukhuset har kommit fram till att samtliga har drabbats av allvarliga vårdskador eller riskerat att göra det, berättar chefläkare Christer Printz. I mitten av juli anmälde därför Skaraborgs sjukhus sig självt till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Trots att andra på sjukhuset har varit inblandade i vården har ingen satt stopp. Christer Printz säger att en förklaring är ”osunda hierarkier”.
– Med sorg konstaterar jag att det har drabbat de här kvinnorna på ett sätt som är livsavgörande för flera av dem. Jag kan bara be om ursäkt å sjukhusets vägnar.
Även Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, fick tidigt Anna Neanders larm men bedömde att det inte fanns något att kritisera i gynekologens vård. Sambandet mellan EDS, bortopererade livmödrar och fler drabbade kvinnor i Skaraborg valde myndigheten att inte utreda alls.
Nu har gynekologen fått sluta på Skaraborgs sjukhus och Ivo har inlett en utredning av hans lämplighet som läkare. DN har sökt honom men han har inte velat ge någon kommentar – tidigare har han till tidningen sagt att han inte har gjort något fel.
I Skövde simhall har patienten Anna Neander hittat en plats där hon kan bearbeta det hon har varit med om. Bli lugn men också stark.
– När jag är extra arg får jag mer kraft, säger hon och pustar ut över bassängkanten.
Sakta återerövrar hon sin egen kropp. Vården hon fått på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge har också hjälpt henne att läka – både fysisk och psykiskt, berättar hon.
Där har hon känt att de har tagit hennes besvär på allvar. Efter omfattande utredningar har hon fått förklaringar till vad hennes problem med underlivet beror på. Hon har inte EDS, hon har inte svag bindväv, hon är inte blödningsbenägen eller överrörlig.
– Jag har vanliga förlossningsskador som inte lagats och läkt som de ska. Även om jag aldrig kan bli helt återställd så behöver jag inte gå och tro att jag har en allvarlig bindvävsdiagnos.
Hör Anna Neander berätta hur hon upptäckte en vårdskandal i DN Spotlight och en uppföljning av poddserien Livmödrarna.
