Februari 2020. Tidig söndagseftermiddag. Egon Malmgren kliver ombord på en Värmdö-buss mot centrala Stockholm. Han ska på födelsedagsfest. En släkting fyller år.

– Jag hade gjort mig i ordning och tvättat håret. Det var luftigt och torrt. Jag hade ju aldrig kunna tänka mig att jag därmed gjorde håret lättantändligt, men så var det, säger 72-åringen när han sitter vid sitt köksbord och tummar på en kopp med kaffe.

Hans röst är mild och djup. Somliga skulle nog känna igen den. Under många år presenterade han nyheter i Sveriges Radios Eko-sändningar.

Tillbaka i bussen. När Egon har satt sig långt bak noterar han ett gäng med unga killar som beter sig stökigt. Efter ett tag känner han att det är något konstigt med hans hår.

– Det är som att det reser på sig. Jag stryker med handen över håret. Sen var det inte så mycket mer. Men sedan händer samma sak igen. Då märker jag eldslågor på baksidan av huvudet. Jag slår med handflatan och lyckas släcka flammorna. Elden tar sig aldrig ner till hårbotten, men jag…

Han tystnar och drar efter andan. Det är jobbigt för honom att berätta.

– Det luktade brand om mig i flera dagar efteråt, säger han.

Några andra resenärer som lagt märke till dramat skyndar fram och larmar chauffören som stannar bussen.

– Jag vänder mig om och frågar killarna som sitter bakom mig vad de håller på med. De ser helt oförstående ut, som frågetecken.

Bussen stannar, evakueras och tas ur trafik. Det blir ett stort pådrag. Polis kommer till platsen. Även ordningsvakter och SL:s trafikledning anländer. Då har killgänget lämnat platsen. De flyr inte, påpekar Egon. Snarare släntrar dom obekymrat därifrån. Händelsen får stort medialt utrymme och uppmärksammas bland annat av Aftonbladet, Nacka Värmdö Posten och Mitt i.

Polisen utgår från att fallet ska kunna lösas med hjälp av bilder från bussens många övervakningskameror, men det ska visa sig att ingen av dem fungerade vid händelsen. Tre veckor senare läggs utredningen ned.

– De skrev att det inte kunde konstateras att något brott begåtts. Det kändes som ett slag i ansiktet.

Sedan händer ingenting förrän hösten 2021 när en person grips och får sin telefon genomsökt. Då hittas en film från en buss som visar hur någon sätter eld på en persons hår med en tändare.

En minnesgod polis inser att det måste vara Egon Malmgren som är den drabbade i filmen. Förundersökningen återupptas. Händelsen rubriceras som försök till grov misshandel. Den som misstänks för brottet är en ung man.

– Jag blev väldigt förvånad, men det var ju helt fantastiskt. Jag fick intrycket att jag inte kunde berätta för släkt och vänner eftersom allt material var hemligstämplat, säger Egon.

Sedan händer ingenting, igen. I februari i år får Egon det slutgiltiga beskedet. Det kommer via ett telefonsamtal från hans juridiska ombud Johan Hedberg. Nacka tingsrätt har avskrivit målet.

– Jag undrade varför det inte hände någonting, varför det inte blev nåt åtal. Då ringer mitt målsägarbiträde och berättar. Han är väldigt upprörd. Det var också första gången jag fick höra att det var en gängmedlem som var misstänkt. Det var en skräck att få reda på det.

Den person som misstänktes för att ha tänt eld på Egons hår är en i dag 24-årig man. Förra året dömdes han och två andra unga män för inblandning i ett sprängdåd i Hässelby 2023. Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut var laddningen en av de största som detonerat i svensk civil miljö de senaste åren. Polisens bedömning är att bombdådet var en del i konflikten mellan Dalennätverket och Foxtrotnätverket.

Den nu 24-årige mannen som kopplats till ett kriminellt nätverk dömdes i Svea hovrätt till tolv års fängelse.

– Som alla andra hade jag läst om radhussprängningen och hur förfärade de som bodde i kvarteret var. Jag började fundera över vilka personer som finns omkring mig och vilken kriminell kapacitet de har. Numer tittar jag mig över axeln.

Argumentet för att lägga ner förundersökningen, vilket Nya Lidköpings-Tidningen och Nacka Värmdö Posten rapporterat om tidigare, var att 24-åringen redan dömts för bombdådet. I en brottsrapport som DN tagit del av skriver förundersökningsledaren: ”Det straff som då bestämdes är tillräckligt för att omfatta också den nya brottsligheten”.

Egons juridiska ombud menar att resonemanget är svårbegripligt.

– Här har en byråkrat fattat ett beslut som innebär att man går ifrån det brottsofferfokus som det pratas så mycket om nu. Dessutom berövas Egon möjligheten att inom ramen för brottmålsprocessen få ett ganska saftigt skadestånd, säger advokaten Johan Hedberg och understryker att det misstänkta brottet på bussen är allvarligt.

I brottsrapporten skriver förundersökningsledaren även ”något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts inte genom att förundersökningen läggs ned”.

– Hur har man kommit fram till det? Ingen har kontaktat vare sig Egon eller mig, säger Johan Hedberg.

När DN når förundersökningsledaren vill han inte motivera sitt beslut.

– Jag väljer att inte kommentera det, säger han.

Eftersom sekretessen på mobilfilmen från bussen nyligen hävdes har DN kunnat begära ut materialet. Efter att ha funderat i flera dagar bestämmer sig Egon för att se klippet. Under de snart fem och ett halvt år som passerat sedan den där olycksaliga eftermiddagen har han aldrig fått den möjligheten.

Han blir mycket illa berörd av den 17 sekunder långa sekvensen och börjar gråta när han sitter vid sitt köksbord.

– Jag förstod inte att lågorna var så stora.

Egon har inte kunnat sluta tänka på vad som hade hänt om ärendet hanterats snabbare. Nu tog det fem år. Hade den unge mannen dömts för händelsen på bussen om utredningen blivit klar innan bombdådet? Skulle det i sin tur ha kunnat hindra 24-åringen från att begå fler brott? Hade det rent av kunnat stoppa sprängningen? Visst, det är hypotetiska frågor, men de värker inom Egon.

– Kriminella ska inte få någon rabatt på brottslighet, säger Egon Malmgren som är djupt bedrövad över att han nu inte får någon som helst upprättelse.

– Jag har insett att det är jätteviktigt. Nu är det som att det brott som drabbade mig aldrig hände.

Han blir tyst igen. Sedan förklarar han att eldattacken har förändrat honom i grunden. Han är en annan nu.

– Så fort något eller någon oväntat rör det allra minsta vid mitt hår så reagerar hela min kropp. Då går det som en stöt genom kroppen. Det är som en påminnelse om att något är fel på mig.

Share.
Exit mobile version