Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det var med viss bävan jag klickade upp meddelandet på dataskärmen i måndags. Jag förstod visserligen vad det rörde sig om, men tänkte samtidigt: Jaha, nu ska jag bli stressad igen.
Det var bara att stålsätta sig och hitta en lämplig tid – och det var åtminstone tio gånger lättare att hitta en ledig tid för synundersökning än en passande tid i närtid för influensavaccinering.
Jag kunde komma redan dagen därpå för både syn- och ögonhälsoundersökning och kostnaden skulle dras av när jag köpte nya glasögon hette det.
Försök inte med mig, tänkte jag. Här ska inte köpas några nya brillor, men jag bokade i alla fall en tid. Jag förstod bara inte varför jag fick en kallelse nu, det var ju bara ett år sedan jag var där för synundersökning och då köpte två par glasögon – ett par röda och ett par blå.
Men mitt närminne sviktar. Det visade sig att det var två och inte ett år sedan jag var på undersökning senast så det var väl hög tid trots allt.
Efter förundersökningen – heter det så, det som assistenten utförde? – var det dags att ta plats i optikerns stol. Och jag satte mig till rätta med visst obehag.
Obehaget kom sig av att jag visste att ”nu kommer det”:
– Om jag gör så här – blir det bättre eller sämre, började han.
– Och vad händer om jag gör så här i stället – blir det någon skillnad?
– Och nu då?
Jag kunde inte urskilja någon större skillnad och vid det laget var jag alldeles vimmelkantig.
Optikern hade visserligen frågat om det hänt att jag drabbats av dubbelseende. På den frågan kunde jag i alla fall svara ja även om det inte händer så ofta, men efter en halvtimme i undersökningsstolen kändes det nästan som om jag hade trippelseende.
Hur som helst konstaterade han att jag hade fått sämre syn på nära håll. Det var ju inte så bra, läs: dags att köpa nya brillor. Däremot är jag översynt och har rätt tjocka hornhinnor, klart plus.
Och det är ju inte så dumt med få se omvärlden med nya (glas)ögon, men jag valde inte gigantiska efter senaste modet. Man vill ju inte se ut som ett vandrande vitrinskåp.
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om hur sent man kan komma hem utan att det är för sent.
