Veckan har gått i visans tecken. I alla fall i Stockholm med stor Olle Adolphson-konsert i tisdags kväll, presentation av en ny visbok i Svenska Akademiens allra finaste sal kvällen därpå och 25-årsjubileum för Svenska Visakademien ytterligare en dag senare.
Jag bevistade två av dessa evenemang och det var inte utan att det kändes lite pampigt att sitta under kristallkronorna i Börssalen och njuta av både gamla och nya visor, framförda av gårdagens, dagens och morgondagens vistolkare.
Att denna tillställning hölls just i Börssalen är inte så konstigt. Det är nämligen Svenska Akademien som har gett ut visboken i fråga. ”En ny svensk visbok”, som lanserades i veckan, innehåller 99 visor och en rapp. Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm betonade inledningsvis att det sistnämnda stavas med två p för att undvika förväxling.
”En ny svensk visbok” är en uppföljare till ”En svensk visbok” som även den gavs ut av Svenska Akademien, för tre år sedan. Även den gången handlade det om 99 visor, men då var tillägget en psalm. Fast det var å andra sidan inte vilken psalm som helst: Den blomstertid nu kommer.
Fast jag har konstaterat åtskilliga gånger att det inte ryms en endaste bok till i den platsbyggda bokhyllan åkte jag hem från Gamla stan i onsdags med två tjocka visböcker, men jag tänker inte ställa in dem i hyllan förrän jag har läst dem och förmodligen sjungit flera av visorna för mig själv.
Inte för att jag kan läsa noter, men jag har svårt för att undvika att ta mig ton när tillfälle ges.
En av de 99 visorna i den nya boken är Peter Lundblads ”Ta mig till havet” och jag blev lite full i skratt när jag såg det för jag mindes ett reportage jag gjorde från en skolavslutning för ett antal år sedan. Lågstadieeleverna skulle inte enbart sjunga ”Den blomstertid …” utan även denna visa och klämde i för fulla halsar med andra versen:
”Kanske något berusad/fastän glasklar ändå.”
Ett något underligt låtval för åttaåringar, men ändå ambitiöst av den lärare som ville föra den svenska vistraditionen vidare.
Att visan har en framtid i Sverige är jag fullständigt övertygad om. Så kom inte till mig och säg att ”det får framtiden ut-visa”.
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om tjusningen med en räkmacka.
