En epok går i graven löd de ödesmättade rubrikerna för bortåt ett decennium sedan. De allra flesta tidningar och nyhetssajter uppmärksammade att den allra sista upplagan av telefonkatalogen var på väg till tryckning.
Jag minns att jag tyckte att det var lite sorgligt. För det var ändå något visst med att kunna leta sig fram efter en viss person eller ett företag och få tag i telefonnumret. Det är inte det lättaste nuförtiden.
Låt vara att det var tätt mellan raderna i katalogen och att både bokstäver och siffror borde ha tryckts i betydligt mer läsvänlig (läs: större) stil, men ändå.
Jag minns så väl känslan när jag kom hem från jobbet, gick in i porten och såg de välstaplade travarna med de sprillans nya katalogerna, som doftade trycksvärta. Och självklart var jag tvungen att leta upp både mitt eget och kompisarnas namn och nummer.
Dagen därpå lade jag mina begagnade kataloger i porten. Det här var på den tiden det fanns något som hette pappersinsamling och man ställde sina tidningskassar i porten. Vilken himla tur att ingen kom på tanken att tutta på. Det hade kunnat bli en rejäl brasa.
Men åter till de gamla hederliga telefonkatalogerna, som ändrade form med åren. De sista upplagorna skilde sig väsentligt från dem som kom tidigare under 1900-talet.
Av någon outgrundlig anledning stod oftast endast ett mansnamn efter efternamnet trots att både herr och fru Berglund bodde på adressen och delade telefonabonnemang. Håll med om att det var märkligt – och orättvist.
Mormor fick sitt förnamn i telefonkatalogen först efter morfars död och samma sak var det med farmor.
Jag roade mig med att gå in på stockholmskallan.se för att se hur det såg ut 1926, året då morfar fyllde tjugofem, men han hade uppenbarligen ingen telefon så där gick jag bet. Enligt adresskalendern fanns det rätt många Berglund i Stockholm 1926 och vid en första anblick såg det ut som om namnen låg i analfabetisk ordning men så var det inte. Personerna sorterades efter titeln. Inte så många advokater i början, men desto fler änkefruar på slutet.
Morfar kallade sig så småningom fabrikör. Det tyckte han lät tjusigt. Farfar titulerade sig agent, men så värst hemlig var han inte. Däremot hade han en agentur…
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om vilka som egentligen kan de gamla talesätten.
