Det har tydligen varit bra väder i Stockholm den senaste veckan.
Nu är jag inte den som bryr mig så värst mycket om vädret, men även om solen så hade strålat oavbrutet och temperaturen hade legat på behagliga 25 grader hade jag inte brytt mig det minsta.
Anledningen?
Det pågår olympiska sommarspel och då ska det mycket till för att jag ska lämna min mysfåtölj. Det är samma sak med Blixten och hans soffhörn.
Det är OS från morgon och kväll och tv:n går lika varm som den gjorde 1976, då jag köpte min första tv.
Den sommaren drog flera av mina kompisar till Mallorca och försökte få mig att hänga med, men jag nobbade. Jag ville spara mina surt förvärvade sommarjobbspengar och investera i en 28 tums färg-tv i stället för att bränna alla pengarna på en veckas resa till värmen.
Kanske är 28 tum inte mycket att skryta med nuförtiden, men jag tyckte att den var gigantisk och jag njöt i fulla drag när Anders Gärderud och Bernt Johansson tog sina guld i blågula kläder i stället för svartvita.
Jag minns ingenting av invigningen 1976, men några andra invigningar har etsat sig fast. Som när den parkinsonsjuke Muhammad Ali med darrande händer tände den olympiska elden i Atlanta 1996, som i Moskva 1980 med den mänskliga trappan som följde eldens väg till själva tändningen, James Bonds medverkan i London 2012 – för att nämna några.
Årets invigning kommer att gå till min egen OS-historia. Visst var det kul med alla båtar på Seine och allt som hände längs stränderna, men så zoomades Eiffeltornet in och där stod hon: Celine Dion. Förväntningarna var enorma med tanke på hennes sjukdom (stiff person syndrome) och bortavaro från världens scener, men som hon sjöng. Jag har fortfarande gåshud. Vilket OS-minne!
Spänd förväntan var inte en tillräcklig beskrivning av Blixten och mig i onsdags kväll inför Sarah Sjöströms 100-meterslopp i OS-bassängen.
Jag läste efteråt att Sarah Sjöström när hon bärgade sitt guld på 100 meter frisim i onsdags kväll inte andades de sista 20 meterna av loppet. Inte jag heller.
OS kan verkligen få en att både hålla och tappa andan.
Och det bästa av allt: det är en hel OS-vecka kvar…
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om fruntimmersveckan och vad som egentligen menas med ”äldre”.
