Medan vi åker runt på danska landsvägar kan man fundera en stund på vad en europeisk bil är. Franska märken har gjort stor sak av att deras nya elbilar byggs hemmavid med franska batteripaket, kan det bli mer europeiskt? Men BYD då? Märket må vara kinesiskt men en BYD-fabrik i ungerska Szeged ska snart stå klar och redo att pressa ur sig Dolphin Surf-bilar. På så vis undviker BYD både strafftullar och kostsamma transporter från Kina till Europa, samt visar att man menar allvar med sin Europasatsning.
Hemma i Kina heter modellen Seagull och har redan hunnit bli en av landets bäst säljande elbilar, troligtvis till stor del för att den är snorbillig där. Men kanske även för att den har en hel del positiva egenskaper.
Jämförelsen med billiga ë-C3 är oundviklig, och då framstår Dolphin Surf som en mer genomarbetad bil byggd med mindre spariver. Visst, det finns en hel del billiga, hårdplastiga material i inredningen men det är inte värre än hos Citroën. Om man, som undertecknad, har lite svårt för BYD:s interiördesign kan man glädja sig åt att Dolphin Surf har en mer nertonad insida. Formerna är inte lika knasiga och det finns inga gitarrsträngar som passagerare kan leka med.
Några saker känns igen: Pekskärmen kan vridas från liggande till stående läge och skärmen framför ratten är fullproppad med information som förmedlas med text av myrstorlek som strösslats ut över skärmen. Lika typiskt BYD är att systemet som övervakar förarens uppmärksamhet är överspänt och inte tillåter att man tittar ens på någon av skärmarna längre än en sekund.
I mitten av ratten finns en stor blank platta med BYD-emblemet som man speglar sig i. Irriterande när man tänker på det, måste det sitta en skäggig man och titta på mig medan jag kör?
Lika irriterande är växelväljaren bestående av ett snurrvred längst till vänster på en rad av likadana snurrvred som styr olika funktioner, bland annat klimatanläggningen. Plastkvaliteten är undermålig och man får ingen återkoppling på om man har lyckats välja en växel eller inte. P-läget nås med tummen på vänster sida av snurrvredet.
Man sitter förvånansvärt bra. Smalt är det förstås, Dolphin Surf är en smal bil och är man lång kan man pressa knäna mot dörren åt ena sidan och mittkonsolen åt den andra. Körställningen är hög och lätt framåtlutad med känslan av att man tittar ner på vägen. Komforten är trots allt hyfsad och i högsta utrustningsnivån Comfort är både förar- och passagerarstol elstyrda.
Bromspedalen har en märklig utformning som gör att man mest trampar på armen som håller i pedalen. Det kan ha med fot- och skostorlek att göra, men det gör bromsningar något obekväma och känslan i pedalen är dessutom diffus och svårdoserad. Desto trevligare är att vändcirkeln är riktigt snäv, det går att vända runt på platser man inte tror.
Provkörningsbilen har högsta utrustningsnivån Comfort och det innebär också att den har ett batteripaket på 43,2 kilowattimmar och en elmotor som ger 156 hästkrafter till framhjulen. Mellannivån Boost har samma batteri och motor medan instegaren Active bara har 30 kWh och 88 hk.
Om man vill ha adaptiv farthållare, trådlös mobilladdare och LED-strålkastare måste man pynta för Comfort-nivån, men i övrigt saknas inte mycket i utrustningsväg. Även standardbilen har Android Auto och Apple Carplay, V2L-teknik och ladduttag i instrumentpanelen som ger hela 60 watt laddeffekt, nog för att ladda en dator.
Automatisk klimatanläggning finns märkligt nog inte ens som tillval och är den utrustningsdetalj som saknas mest. Nyckellöst system och digital nyckel i mobiltelefonen är däremot standard och ljusår modernare än Citroën som kommer dragandes med sin mekaniska nyckelstart.
Dolphin Surf är en kort, hög och smal bil och det märks i baksätet. Den högt uppdragna sidolinjen gör baksätet till en mörk plats och även om man har hyfsat benutrymme så är takhöjden för låg och bredden alldeles för knapp. Baksätet har bara två sittplatser, precis som i Hyundai Inster, men där sitter man betydligt bekvämare.
Bagageutrymmet är ganska skapligt och har ett litet extra utrymme under golvet där laddkabeln kan stoppas undan. Ännu bättre hade det varit om det fanns ett stuvutrymme under huven fram, plats finns där i alla fall men BYD har inte inrett något förvaringsutrymme.
0–100 km/h på 9,1 sekunder är inte särskilt snabbt, men Dolphin Surf upplevs piggare än så bakom ratten. Steget ner till instegsmodellens 88 hästkrafter lär dock bli väl tungt och med en angiven WLTP-räckvidd på endast 22 mil är det osäkert om den versionen ens kommer att säljas på våra breddgrader. Boost- och Comfort-utrustade bilar får däremot en räckvidd på 31–32 mil och det är i nivå med konkurrenterna.
För att svenska kunder ska våga slå till på en Dolphin Surf blir priset avgörande. Ännu finns inget sådant i Sverige – officiellt. Men DN gick in på Skatteverkets förmånsberäkning för tjänstebilar, dit BYD skickat priser: Instegsmodellen Surf Active kostar där 259 000 kronor
Dolphin Surf i grundutförande blir alltså en rejäl slant billigare än närmaste konkurrenterna Citroën ë-C3, Hyundai Inster och Fiat Grande Panda och är troligtvis en succé i vardande. Dolphin Surf är vuxnare och mer kompetent än första intrycket och erbjudandet kryddas med en sexårig nybilsgaranti. Priserna för modellerna med det större batteriet är enligt Skatteverket 304 900 kr för Surf Boost och 329 900 kronor för Surf Comfort.
Den kinesiska delfinsurfaren är inte så liten och oskyldig som man kan tro, det kan rentav vara så att Dolphin Surf blir den trojanska häst som bryter upp dörren till Europa på allvar.
