Det läggs ned miljarder på att utveckla stora fläktliknande maskiner – tekniken brukar kallas direct air capture – som ska dammsuga atmosfären på koldioxid.
Samtidigt finns det redan ”maskiner” som gör detta alldeles gratis åt oss – de kallas träd. Så det är inte konstigt att skogen har blivit en allt viktigare gren av klimatpolitiken.
Enligt EU:s klimatöverenskommelse ska Sverige lagra ytterligare fyra miljoner ton koldioxid i skog och mark till 2030. Men just nu minskar i stället den svenska skogens nettoinlagring av kol (DN 26/6). Ändå var flera partier i valrörelsen mer intresserade av att förklara att EU ska hålla sig borta från våra skogar än att berätta vad Sverige på egen hand vill åstadkomma.
För det finns förslag, och ett av dem presenterade ekonomen John Hassler på i sin klimatutredning för regeringen i höstas. I sin utredning skissar han på ett system där skogsägare får betalt för den koldioxid som upptas i skogen, om de låter den stå kvar. Och skissar man vidare skulle man kunna kalla det för en lagringspeng.
Åtgärder som gör att koldioxid lagras i skog eller träprodukter gynnas och åtgärder som gör att koldioxid från skogen släpps ut missgynnas.
Om man samtidigt inför en koldioxidskatt för den som köper kortlivade skogsprodukter, som engångsvaror i papper som eldas upp och då omedelbart släpper ut koldioxid, skulle systemet också delvis kunna vara självfinansierat. Men då blir det också viktigt att den som köper mer långlivade träprodukter, exempelvis för att bygga hus, slipper samma skatt.
Det finns snåriga frågor att reda ut. Även om möjligheten att övervaka förändringar i skogar med satelliter visserligen går framåt, är det svårt att övervaka varje ton som lagras. En lösning, som Hassler föreslår, kan därför bli att belöna åtgärder som leder till att skogen växer mer.
Men grunden för ett sådant här förslag är väldigt enkel: åtgärder som gör att koldioxid lagras i skog eller träprodukter gynnas och åtgärder som gör att koldioxid från skogen släpps ut missgynnas.
Detta kan även vara ett sätt att undvika detaljreglering av skogen från Bryssel, för de partier som är rädda för det. Politiken sätter de övergripande målen och skapar ekonomiska incitament. Sedan blir det upp till skogsägare och marknaden att avgöra exakt hur och om skogen ska brukas.
Läs mer:
Susanne Nyström: Hur ska invandrare kunna integreras om det inte finns några svenskar att integreras med?
Susanne Nyström: Friskolorna har slagits med kritiker i flera decennier
