Kärnkraft är en farlig och miljövidrig energikälla och att välja mellan den och fossila bränslen är som att välja mellan pest och kolera – ungefär så såg jag, och många runt omkring mig, på frågan i det antroposofiska Järna och Miljöpartiet som jag växte upp och formades i.
Det krävdes att jag flyttade till Uppsala och började plugga för att det skulle uppstå sprickor i min kärnkraftskritiska världsbild.
Jag visste exempelvis inte att världens överlägset allvarligaste energirelaterade olycka var vattenkraftsolyckan i kinesiska Banqiao 1971 då runt 171 000 människor dog.
Som jämförelse kan sägas att Världshälsoorganisationen WHO 2005 uppskattade att cirka 4 000 personer från de mest förorenade områdena har eller förväntas dö på grund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. En senare genomgång av forskningsläget från statistiksidan Our World in Data, som är knuten till universitetet i Oxford, visar på betydligt färre dödsfall på grund av Tjernobyl.
Ändå kunde vi i Miljöpartiet inte prata längre än fem minuter om energipolitik utan att ta upp Tjernobyl eller senare Fukushima – men Banqiao hörde jag aldrig någonsin nämnas.
Därför är det glädjande att läsa i Svenska Dagbladet (27/7) att miljörörelsen börjat svänga i frågan, mer specifikt handlar det om att Naturskyddsföreningen accepterar att befintlig kärnkraft drivs vidare
Inte heller hade jag förstått att de krav som ställdes på det fruktade slutförvaret, som jag själv alltid drog upp som argument, innebar att det inte skulle utsätta människor och miljö för mer strålning än en hundradel av den naturliga bakgrundsstrålningen. En låg risk jämfört med klimatförändringarna.
Tvivlet på mitt kärnkraftsmotstånd växte när det inte särskilt jordbävningsdrabbade kolkraftslandet Tyskland i panik beslutade att stänga ned en del reaktorer på grund av en tsunami i Japan. Det blev övertydligt att det fanns en konflikt mellan att avveckla kärnkraft eller fossil energi. Med tanke på att bara luftföroreningar från fossila bränslen orsakar cirka 3,6 miljoner förtida dödsfall världen över per år blev det valet enkelt.
Därför är det glädjande att läsa i Svenska Dagbladet (27/7) att miljörörelsen börjat svänga i frågan, mer specifikt handlar det om att Naturskyddsföreningen accepterar att befintlig kärnkraft drivs vidare.
Men gröna grupper är fortfarande kluvna. Miljörörelsen i stort borde bli mer positiv till den teknik som fram till 2019 besparat världen utsläpp på cirka 60 gigaton koldioxid och som ökar kraftigt i IPCC:s scenarier om hur världen kan hålla sig under 1,5 graders uppvärmning. Klimathotet är för allvarligt för att lägga kraft på att motarbeta fossilfri energi.
Läs mer:
Ledare: Goda nyheter mitt i allt elände – EU:s klimatpolitik levererar
Lilian Sjölund: Skingra mystiken kring dödsfallen – och skjut inte budbäraren
