I vissa länder hotar man med Krampus i jultid, en djävulslik figur som straffar barn med risbastu. På Island sägs Grýla och hennes stora svarta julkatt hämta olydiga barn och äta upp dem. I andra länder skräms man med prinskorv.
Tidsandan avgör vilka krav vi ställer på julmaten, och under perioder har sådant som att den är hemlagad, kalorisnål, vegetarisk eller fri från e-nummer ansetts viktiga. Det senaste är att hetsa upp sig över att korven, skinkan och köpeköttbullarna är processade – ja till och med ultraprocessade.
Visst. Även om mer eller mindre seriösa matlarm avlöser varandra, är vi numera tämligen säkra på att de flesta borde äta mindre kött och mer grönsaker, fibrer och nötter. Det innebär inte att det är rimligt att skuldbelägga vad andra har på sitt julbord.
Julmat handlar om att dela en gemenskap. Att vårda traditioner tillsammans, att föra vidare en berättelse från generation till generation. Ena året kan den berättelsen innehålla thaisill och rotfruktslåda, ett annat år vegansk Janssons frestelse och halländsk långkål. Ganska ofta innehåller den även prinskorv, gravad lax, skinka och färdigköpta köttbullar. Produkter som finns på julbordet därför att många tycker om dem, och för att de får oss att känna oss som en del av en historia.
De är ofta saltade, rökta, torkade, inlagda, därför att det var så man i Norden bevarade mat i en tid innan det fanns kylskåp i vartenda hem. I takt med att livsmedelsindustrin utvecklats har de processats i allt högre grad men också blivit billigare och möjliga att köpa färdiga.
Bra matvanor handlar just om vanor, om vad man äter över tid. Det handlar inte om att förbjuda enskilda livsmedel vid enstaka tillfällen. Särskilt inte på jul när maten är en del av ett socialt sammanhang och har en större uppgift än att bara ge näring och mätta.
Gedigna vetenskapliga studier kring mat är erkänt svåra att göra. Vi kan därför inte med säkerhet veta vad som är bäst för hälsan, att stoppa sin egen ”oprocessade” prinskorv till klockan 2 på julaftonsnatten eller att köpa färdig korv och ägna uppesittarkvällen åt att dricka glögg och skriva julklappsrim med familjen. Så vida man inte är hängiven hobbycharkuterist skulle jag – trots att jag är matredaktör – definitivt förorda det senare.
Vid jul ska man vara snäll, mot andra, men också mot sig själv. Julafton – den processade matens största högtidsdag – är en dag av 365. Sedan kan man äta rester i ytterligare två. Det innebär 362 dagar att ägna åt baljväxter, fullkornsbröd, rotsaker och nötter om man vill.
Så rör inte min prinskorv i jul – oavsett om den är superprocessad eller hemstoppad.
Läs mer: Så gör du egen prinskorv
