När Sverige delades in i fyra elområden etablerades också systemet med de så kallade flaskhalsinkomster, även kallade kapacitetsavgifter eller flaskhalsintäkter. När el ska transporteras från ett elområde där priset är lågt till ett där priset är högre går mellanskillnaden till Svenska Kraftnät (SvK).
Ju större skillnaden är desto större blir summan, och betalar gör kunderna i elområdet med det högre priset.
Fakta.Så funkar flaskhalsinkomsterna
Producenten i elområde 2 säljer sin el på elbörsen, där priset sätts utifrån tillgång och efterfrågan. Det innebär sannolikt att elpriset i elområde 2 blir lägre eftersom tillgången är större än efterfrågan, och högre i elområde 3 där efterfrågan är större än tillgången. Prisskillnaden går till den som flyttar elen mellan områdena, det vill säga Svenska kraftnät.
Källa: SvK
De senaste tio åren har SvK tagit emot 150 miljarder kronor i sådana intäkter från svenska elkunder, till största del kunder från södra Sverige där elpriset oftast är högre än i norra Sverige.
Pengarna bokförs av SvK som en skuld till elkunderna och tanken är att det ska gå tillbaka till dem. Antingen genom att stärka elnätet, eller genom annan kostnadstäckning för SvK som gör att nätavgiften för stamnätet kan sänkas.
Med andra ord ska flaskhalsinkomsterna bygga bort sig själva. Ju bättre och starkare nätet blir av investeringarna, desto mindre blir prisskillnaderna i landet och då minskar även flaskhalsinkomsterna – i teorin. I praktiken har det inte blivit så.
Så mycket pengar har lagts på hög
Antal miljarder kronor som Svenska kraftnät fått in i flaskhalsinkomster sedan 2011–2024 och hur mycket av det som de använt och sparat.
Grafik: Johan Andersson Fakta: Andreas Lindberg Källa: Svenska kraftnät Foto: Alamy/TT *Under 2022 och 2023 lyckades Svenska Kraftnät göra av med betydligt mycket mer än vanligt. Detta tack vare att elstöden till hushåll och företag finansierades av flaskhalsinkomsterna – totalt 43,7 miljarder kronor.
I slutet av förra året var prisskillnaderna i landet stundtals rekordstora och högen med flaskhalsinkomster som SvK inte hinner göra av med fortsätter att växa.
Peter Wigert, SvK:s finansdirektör, pekar på förändringar i energilandskapet som orsak.
– Vi har fått en gradvis större obalans mellan södra och norra Sverige. Samtidigt som mycket produktion, framför allt kärnkraft, har lagts ner i södra Sverige har utbyggnaden av vindkraft i norr ökat snabbt utan att förbrukningen med alla industrier som ska elektrifieras riktigt har kommit igång, säger Peter Wigert, finansdirektör på SvK.
Så uppstår flaskhalsinkomster
Ju större prisskillnader i landet, desto större flaskhalsinkomster.
Grafik: Johan Andersson Fakta: Andreas Lindberg Källa: Sydsvenska Handelskammaren, DN
Av 150 som landat hos Svenska Kraftnät sedan 2011 har ungefär 90 miljarder använts, varav 21 miljarder har gått till rena investeringar i nätet.
Räknar man bort elstöden 2022 och 2023 som finansierades med flaskhalsinkomster, en extraordinär åtgärd, så har inte mer än 46 miljarder använts. Knappt en tredjedel av allt som strömmat in.
Totalt ligger 65,1 miljarder kronor och väntar på att göra nytta för elkunderna. Bara förra året kom det in drygt 20 miljarder medan knappt 3,5 miljarder användes.
– Vi försöker maximera användningen men vi har regelverket från elmarknadsförordningen och Energimarknadsinspektionen som styr och godkänner vad vi kan använda pengarna till.
Hade man inte kunnat göra det på ett annat sätt, så att elkunderna betalar mindre? Om ni ändå inte hinner göra av med pengarna i den takt de kommer in.
– Jag har svårt att se någon annan modell. Det är först från 2020–2021 som prisskillnaderna verkligen finns, där det är en så stor skillnad mellan norra och södra Sverige. Innan dess var priserna väldigt lika, säger Peter Wigert och tillägger:
– De här pengarna kommer inte gå till SvK:s resultat eller staten i form av någon utdelning utan det går tillbaka till kunderna, men det tar lite för lång tid. Den stora användningen till kapacitetsförstärkande investeringsprojekt kommer åren efter 2030.
Men det finns kritiker som menar att det träffar fel och delvis förstärker obalansen i elsystemet. Sydsvenska handelskammaren har granskat vilka investeringarna som gjordes 2023 och pekar bland annat på att pengar har gått till vindkraftsanslutningar och upprustningar av transformatorstationer i både SE1 och SE2. Transformatorstationer används för att skicka ström vidare i nätet, eller för att ta ner spänningen på el från nätet till en nivå som lokala företag och hushåll kan använda.
– Det är inte konstigt att man gör det i sig, det behövs, men det är det man har stamnätskassan till. Den här kassan med flaskhalsinkomster är öronmärkt för att ta bort skillnader. En stationsförnyelse i Norrland har ingenting med gränsöverföringen söderut att göra. Det är en lokal angelägenhet, säger Per Tryding, vice vd på handelskammaren.
Han menar att det snarare bidrar till att förvärra situationen.
– Man motiverar det med grön omställning och att man ska ansluta vindkraft. Men det man gör då är att man förstärker problemet genom att öka överskottet i norr utan att göra något åt underskottet i här i söder som förhindrar vår gröna omställning, säger Per Tryding.
SvK bedömer dock att stamnätet möter det effektbehov som finns i Skåne i dag, och från 2026 är bedömningen att Skåne har den effekt som behövs fram till 2034. Om de enskilda projekten i norr som handelskammaren pekar på säger Peter Wigert:
– Förstärkningsprojekt i norra Sverige har påverkan även på överföringskapaciteten till södra Sverige, med några undantag, så att utveckla dessa är också viktigt för överföringen söderut.
Läs mer:
Krislösning på elbristen läggs fram – men företagen måste betala
Förslaget till Busch: starta statligt kärnkraftsbolag
