Efter 14 månader av extremt blodigt krig i Gaza har Israel fortfarande inte lyckats ”utplåna” terrorgruppen Hamas – vilket har varit den israeliska regeringens uttalade mål sedan kriget inleddes. Över 100 israeliska gisslan hålls fortfarande av Hamas. Detta trots att deras återbördande till nära och kära i Israel är det andra uttalade målet med Israels krig i Gaza.
Däremot tar den israeliska regeringen äran för självutnämnda segrar mot det den kallar ”ondskans axelmakter” – Hizbollahs nederlag i Libanon, Irakmilisernas eldupphör och Assadregimens fall i Syrien.
Det har varit ett på många sätt extremt år. Extremt många har dödats av israeliska attacker. Extremt många har tvingats fly sina hem till följd av shiamuslimska angrepp från libanesiska Hizbollah. Extremt många terrorledare har dödats, varav flera namnkunniga. Hamasledarna Yahya Sinwar och Ismail Haniyeh. Hizbollahs överhuvud Hassan Nasrallah – den många anhängare såg som överjordisk och odödlig.
Bashar al-Assad är fortfarande i livet, men inte längre president och diktator i Syrien. Visserligen skulle inte alla hålla med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu om att diktatorns fall var ett israeliskt verk, men att Assadallierade Hizbollah försvagades efter höstens intensiva krig mot Israel är svårt att förneka.
Benjamin Netanyahu inledde 2024 med katastrofala opinionssiffror. Medan månaderna gick blev protesterna mot honom och hans högerextrema regeringskoalition allt större och allt mer intensiva.
I fångenskap i Gaza fyllde den israeliska bebisen Kfir Bibas, som kidnappades av Hamas den 7 oktober 2023, ett år. Om han fortfarande levde då. Om han fortfarande lever nu fyller han snart två, men det är väldigt många barn som har dödats i Gaza och Hamas hävdar att han är ett av dem.
Iran anföll för första gången Israel i en direkt attack. Irakiska miliser och huthirebellerna i Jemen trappade upp sina vedergällningar för det de och många andra kallar ett pågående folkmord i Gaza. I norra Israel kunde ingen längre bo, Hizbollah sköt missiler i princip varenda dag.
I september ökade vreden ytterligare, när flera unga människor som hållits gisslan av Hamas hittades döda i en tunnel i Gaza. Ihjälskjutna.
– Skam, skam, skam! vrålade de hundratusentals som gick man ur huse över hela Israel.
De vrålade inte för att över 45 000 palestinier uppges ha dödats i Gaza, så som i många andra städer runtom i världen, där demonstrationer för det palestinska folket har hållits vecka efter vecka hela 2024. Men tålamodet med den israeliska regeringen var slut, över, förbi.
Sedan kom den så kallade personsökarattacken i Libanon, där tusentals skadades av Hizbollahs exploderande sökare och walkie-talkier. Därefter följde ett intensivt krig där israeliska soldater gick in på libanesisk mark och bombade Beiruts södra förorter sönder och samman. Nasrallah dödades. Den shiamuslimska terrororganisationen tvingades ner på knä. Även om Hizbollah inte erkänner det själva har jag hört många av deras anhängare medge att Israel vann.
Vapenvilan som inleddes i slutet av november håller än. I norra Israel har människor börjat flytta hem. Assadregimen i Syrien gav sig av och angreppen från Irak har upphört.
Netanyahus opinionssiffror har vänt, vilket paradoxalt nog sammanfaller med att en rättegång gällande korruption, där premiärministern sitter på den anklagades bänk, har inletts.
Men i Gaza rasar kriget vidare. Huthirebellerna i Jemen har trappat upp sina attacker. Israel bombade i veckan bland annat huvudstaden Sanaas internationella flygplats som straff för en missilattack som skadade 16 israeler.
Den 20 januari flyttar Donald Trump in i Vita huset. Han har lovat att medla fred i Mellanöstern. Många tror att Benjamin Netanyahu vill ge en installationsgåva till sin förebild Trump, i form av vapenvila med Hamas.
Men då måste han först lösa situationen med huthierna och i förlängningen – med Iran.
Det är svårt att se någon varaktig fred i Mellanöstern från den här sidan av årsskiftet.
Läs mer:
Emma Bouvin: Finns det plats för fria kvinnor i det nya Syrien?
