Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Polisinsatsen är massiv. Bilar, motorcyklar och helikoptrar letar intensivt efter den försvunna kvinnan, på land och till havs. Man befarar att hon har tagit sitt eget liv. En lapp som tolkas som en sista hälsning har hittats i hennes bil.
Kvinnan heter Yifat Tomer-Yerushalmi. Hon är generalmajor i Israels försvarsmakt och tjänstgjorde som chefsåklagare inom militären fram till den 31 oktober 2025.
Hon återfinns till slut på en strand i Tel Aviv – och grips. Misstankarna mot henne handlar om bedrägeri, förtroendebrott och hindrande av rättvisa.
Det hon har gjort är att läcka ett filmklipp till en israelisk tv-kanal. Det visar hur israeliska soldater misshandlar och förnedrar en palestinsk fånge grovt, med följden att han får läggas in på sjukhus med brutna revben och en söndertrasad ändtarm.
Filmen sändes i israeliska Kanal 12 sommaren 2024 och spreds sedan över hela världen. Internationellt väckte den ett ramaskri som ännu ekar och en debatt om behandlingen av palestinska fångar. Nio soldater greps – vilket väckte en enorm vrede i Israel. Demonstranter bröt sig in på Sde Teiman, bland dem flera parlamentariker på den yttersta högerkanten. Andra bröt sig in på häktet dit de nio fördes, för att försöka ”befria” dem. Yifat Tomer-Yerushalmi har sedan dess varit utsatt för ett hatiskt drev, eftersom det var hon som tog beslutet att gripa männen.
Detta, ska tilläggas, efter att i många, långa månader ha kritiserats av människorättsorganisationer och andra för sin oförmåga att hantera misstänkta krigsbrott begångna av israelisk militär.
När Tomer-Yerushalmi nu erkände att det var hon som läckte filmklippet ökade ilskan till nya rekordnivåer.
Premiärminister Benjamin Netanyahu har kallat hennes agerande för ”den allvarligaste pr-attacken som staten Israel har upplevt sedan dess grundande”. Hans kritiker befarar att han kommer att använda skandalen som argument för att fortsätta försöka pressa igenom de juridiska reformer som fick israelerna att gå man ur huse när de först kom på tal, i början av 2023. Under kriget har förslagen lagts på is – men nu verkar det vara dags att tina upp dem igen. Reformerna handlar i korthet om att ge sittande regering frihet att agera utan kontroll av Högsta domstolen. Det krävs, enligt den styrande högerkoalitionen, eftersom Israel just nu i händerna på en ”djup stat”. Militärens chefsåklagare agerar i maskopi med Högsta domstolens ordförande, enligt denna argumentation, för att skada Israel.
En högljudd debatt har rasat under den senaste veckan. Journalisten på Kanal 12 som sände klippet har försetts med livvakter av sin arbetsgivare efter allvarliga dödshot. Chefsåklagaren misstänks ha försökt ta sitt liv.
Men vad händer egentligen med utredningen mot de misstänkta soldaterna?
Den riskerar att läggas ner. Den största frågan som vän av ordning kan ställa sig är dock vad soldaterna egentligen har att säga till sitt försvar? Och hur så många i Israel kan tycka att skandalen i det här fallet är att en misshandelsfilm från ett häkte har läckt, inte att den alls existerar?
En misstänkt, som framträdde utanför en israelisk domstol i veckan, beskrev sig själv och sina medmisstänkta som ”lojala patrioter som felaktigt blivit måltavlor för ett orättvist rättssystem”.
Försvarets linje är helt enkelt att palestinier från Gaza är fienden. Soldaterna försvarade sitt land. Trots att den de angrep redan var gripen och inte utgjorde något hot.
Läkaren som behandlade den palestinska mannen, Yoel Donchin, har tidigare vittnat om att han först inte kunde förstå att israeliska soldater hade åsamkat hans patients allvarliga skador.
– De misshandlade en skadad person med slag efter slag, och nu pratar folk om huruvida militäradvokaten delade en video eller inte? Är det vad som är viktigt? säger han nu till Haaretz.
Även Donchin har efter sina vittnesmål utsatts för hot.
– De kallar mig förrädare. Låt dem göra det.
