Fatima Abdullah kom ifrån byn Saraain, nära gränsen till Syrien. Området heter Baalbek och ligger långt från oroligheterna i södra Libanon. Det är känt för sina arkeologiska sevärdheter och sin rika historia.
Fatimas egen historia blev kort. När tusentals personsökare exploderade synkroniserat i Libanon runt klockan 15 den 17 september, råkade hon stå för nära en. Saraain är en shiamuslimsk by. Det är högst sannolikt att Fatima hade nära familjemedlemmar som var engagerade i Hizbollah, som kanske till och med stridit för gruppens väpnade gren.
Men Fatima var ett barn.
Libanon och Hizbollah anklagar Israel för att ligga bakom angreppet. Israel säger ingenting. USA säger sig inte ha känt till något om personsökaroperationen i förväg. Däremot säger Matthew Miller, talesperson för det amerikanska utrikesdepartementet att Hizbollah är en terrororganisation.
– Terroristmedlemmar i en terrororganisation är legitima mål för stater att angripa, säger Miller.
Andra påpekar att den så kallade operationen hade kallats för ”terrorattack” om den hade riktats mot Israel i stället för mot Libanon. Belgiens vice premiärminister Petra De Sutter kallar det rakt ut en ”massiv terrorattack” på X.
– Det som hände var inte riktat mot särskilda individer eller ett specifikt parti, utan en attack mot hela Libanon, säger en kvinna som heter Zeinab till den libanesiska dagstidningen L’Orient le jour.
Hon bor i staden Tyre i södra Libanon och berättar hur attacken har väckt en törst efter hämnd hos många av hennes vänner och grannar – även hos dem som aldrig har sympatiserat med Hizbollah.
Tidningen har också talat med Iqbal, som äger en matvaruaffär i Nabatieh. Hon kan fortfarande inte riktigt greppa omfattningen av det som har hänt.
– Vi måste alla ta oss samman. Svaret måste matcha attacken, om inte överskrida den. Motståndet måste slå tillbaka, säger Iqbal och syftar med ”motståndet” på Hizbollah.
Minst tolv personer har hittills dött efter den oförutsedda sökarattacken. Åtta av dem tillhörde Hizbollahs väpnade gren, övriga var civila, enligt Libanons hälsomyndighet.
Utöver 10-åriga Fatima dödades en pojke från Beiruts södra förorter som hette Mohammed Bilal. En sjuksköterska och en annan sjukhusmedarbetare finns också bland de döda. Inlagda Hizbollah-anhängare hade också sina sökare med sig, som exploderade medan de vårdades.
Över 2 750 personer skadades. En ögonläkare i Beirut berättar för BBC att han aldrig tidigare i sitt liv har behövt ”operera bort så många ögon”. Andra läkare vittnar om amputerade händer och armar och om människor som fördes till sjukhus med inre organ hängande utanför kroppen.
Varför gör man såhär?
Uppgifter på onsdagen gör gällande att det egentligen inte var planerat att utlösa sökaroperationen just den här veckan. Tanken ska ha varit att använda den utifall att Israel ville inleda en markoffensiv i Libanon – chocka först, slå till sedan.
Men eftersom man befarade att Hizbollahanhängare var sökarmanipulationen på spåren blev man nödgad att agera direkt.
Frågan är då fortfarande: varför? Varför utlösa chock, blodbad och total panik i ett grannland om man inte har för avsikt att agera militärt efter detta?
Ett svar kan vara att den som utlöste alla explosionerna efteråt kunde samla in matnyttig underrättelsefakta. Det avslöjades vilka som hade sökare och var de befann sig. En del av Hizbollahs högt uppsatta befäl var kanske inte kända som Hizbollahsympatisörer ens bland sin omgivning – så är det i så fall inte längre.
Ett annat svar är att det hade varit onödigt att ägna så mycket tid åt att plantera sprängämnen i en massa personsökare om man aldrig fick valuta för pengarna. ”Use or lose” som en amerikansk källa uttryckte det till tidningen Axios.
Vissa kallar det inträffade för en ”imponerande uppvisning i underrättelsearbete och teknologi”. Vissa kallar det för en terrorattack.
Vad man än väljer för ord kommer det att leda till konsekvenser som i nuläget inte går att överblicka. Den här texten hann knappt skrivas klart innan fler dödades i nya explosioner.
