Valet av premiärminister var det första testet för Libanons nya president Joseph Aoun.
Skulle han återgälda Hizbollah-blockets tjänst och välja deras kandidat?
Eller skulle han visa inte bara med ord att han tar sitt uppdrag på allvar och vill bygga bort terrororganisationen från staten Libanon?
Många befarade det förstnämnda. Joseph Aoun hade inte valts så smidigt som han gjorde – i det trettonde försöket att utse en president – om det inte vore för att han fick Hizbollahs och dess allierade Amalpartiets röster.
De två shiamuslimska partierna i Libanons parlament ville se Najib Mikati, övergångspremiärministern, fortsätta vid sin post.
Men på söndagen dök ett nytt namn upp bland kandidaterna, ett som nämnts tidigare, men som aldrig förut har haft en chans.
Dagen därpå fick samma kandidat, 71-åriga Nawaf Salam, 84 av 128 röster när parlamentet röstade. Najib Mikati fick nio. President Aoun hade sista ordet och valde att utnämna Salam.
”Vi sträckte ut en hand och fick den direkt avhuggen”, som Hizbollah-parlamentarikern Mohammed Raad uttryckte det.
Detta är ett tydligt tecken på hur försvagat Hizbollah är efter kriget med Israel och Assadregimens fall. Det är också en fingervisning om att Joseph Aoun menar allvar när han säger att de enda som ska bära vapen i Libanon är soldaterna i den libanesiska armén.
Vilket i sin tur skulle kunna borga för att vapenvilan med Israel håller – ett krav är att Hizbollah ska desarmeras och att libanesiska styrkor ska kontrollera södra Libanon.
Men framför allt innebär de senaste dagarnas förändringar ett nytt hopp för många libaneser. Under 2019 genomfördes enorma demonstrationer av människor som ville se ett nytt Libanon. Ett nytt politiskt system, utan krigsherrar och korrupta politiker som skodde sig själva på folkets bekostnad.
Den proteströrelsen har till sist fått en första seger.
En president som vill ena alla grupper i Libanon och som vågar gå emot terrororganisationen som fungerat som en stat inne i staten och som varit starkare än landets eget försvar.
En premiärminister som kommer direkt från ett jobb som ordförande för Internationella domstolen, där han har ägnat det senaste året åt att driva ett åtal om folkmord mot Israel.
Nawaf Salam (salam betyder ”fred” på arabiska) tillhör inte det kluster av politiker som har styrt landet under många år, trots att han har prominenta släktingar som varit en maktfaktor sedan Ottomanska rikets tid.
Han ses som en pragmatisk person med visioner om att bygga upp staten igen från grunden, inte som en makthungrig man som vill berika sig själv.
Det återstår att se hur det går. Uppgiften kommer inte att bli enkel. I en stat utan Hizbollah måste alla dess anhängare fångas upp och känna sig delaktiga – just nu är flera av dem oroliga för framtiden.
Första utmaningen blir att bilda en regering.
Men eftersom ingen för en månad sedan trodde att Libanon skulle lyckas välja en president är ingenting just nu otänkbart.
Det kan man ta en minut att glädjas åt.
