Tonen från Benjamin Netanyahus regeringskontor var nästan mallig.
”Premiärminister Benjamin Netanyahu talade denna kväll (onsdagen den 6 november 2024) med USA:s nyvalda president Donald Trump och var bland de allra första att ringa honom”, skrev kontoret i ett pressutskick.
”Deras konversation var varm och hjärtlig. Premiärministern gratulerade den tillträdande presidenten Trump till sin valseger. De två kom överens om att arbeta tillsammans för Israels säkerhet och diskuterade även det iranska hotet.”
Pressutskicket kom efter att Netanyahu redan hade jublat över valvinsten genom att slå fast att Trump lyckats med ”historiens största comeback”.
På just det området får man väl säga att den israeliska premiärministern har viss erfarenhet. Han har själv lyckats återkomma till makten gång på gång, oavsett åtal och rättegångar och spruckna koalitioner. Dessutom har han lyckats återhämta sig i den israeliska opinionen, något ingen trodde skulle vara möjligt efter den 7 oktober 2023, när den största terrorattacken mot judar i modern historia inträffade trots att Netanyahus regering borde ha sett den komma.
Frågan är om Netanyahu är så överlycklig som han verkar. Eller åtminstone om han borde vara det.
Frågan är om Netanyahu är så överlycklig som han verkar. Eller åtminstone om han borde vara det. Det är ingen hemlighet att han har haft svårt att dra jämnt med Biden-regeringen och att han och Trump utvecklade en fin ”bromance” under Trumps första mandatperiod.
Men mycket har hänt sedan dess. Exempelvis blev Donald Trump vansinnig när hans gamla vän gratulerade Biden till presidentsegern 2020.
– Den första personen som gratulerade Biden var Bibi Netanyahu, mannen som jag gjorde mer för än någon annan person som jag har haft med att göra… Bibi kunde ha hållit tyst. Han har gjort ett fruktansvärt misstag, sa Trump i en intervju 2021.
Efter den 7 oktober gick Joe Biden direkt ut och stödde Israels rätt till försvar. Trump däremot… han skrävlade om att Hamas aldrig hade lyckats med sin attack om han fortfarande hade varit vid makten och uttalade att han hoppades att ”misslyckandet Netanyahu” inte skulle vara premiärminister vid hans tillbakatåg till Vita huset.
Kanske är det en viss rädsla man kan läsa mellan raderna i Netanyahus entusiastiska hyllningar?
Visserligen har Trump tidigare gjort flera saker som Israel har uppskattat. Han flyttade den amerikanska ambassaden till Jerusalem, han fick USA att erkänna att de ockuperade Golanhöjderna tillhör Israel och han har lagt fram en ”fredsplan” som innebär att flera ockuperade områden på den palestinska Västbanken bör räknas som lagligt israeliska.
Nu har han lovat att få ett slut på kriget i Gaza. Han ser säkert gärna mellan fingrarna med att Israel attackerar såväl Hamas, Hizbollah och Iran stenhårt och utan att ta någon civilbefolkning i åtanke.
Men i grunden är Trump inte intresserad av Israel. Han är intresserad av ”America first”. Han och hans likar kommer inte vilja gå in med en massa pengar eller amerikanska soldater i ett storkrig mot Iran och han kommer inte sätta israeliska gisslan i Gaza högt på sin agenda.
Även om Trump utropar Gaza till israelisk mark och kanske passar på att slänga med en bit av södra Libanon i farten är risken är stor för att Trump kräver saker av Netanyahu som den senare inte kommer att gilla.
Även om Trump utropar Gaza till israelisk mark och kanske passar på att slänga med en bit av södra Libanon i farten är risken är stor för att Trump kräver saker av Netanyahu som den senare inte kommer att gilla.
Exempelvis att han ska avsluta kriget mot Hamas, även om det kostar honom hans regeringsallians. Eller att han ser till att komma överens med Saudiarabien – vilket i nuläget skulle innebära att Israel accepterar en palestinsk stat.
”Det är en enorm seger!” jublade Benjamin Netanyahu när Trumps seger stod klar.
Vi får se hur han känner om några månader.
