Det är så helvetiskt varmt att jag i ren desperation överväger att krypa in i ett tätt tistelsnår för att finna skugga. Den skottsäkra västen pressar mot bröstet och får svetten att bilda sjöar under t-shirten. Jag vill ta av den, men eftersom de palestinska journalisterna behåller sina på, gör jag också det. Det brukar vara säkrast så.
Utanför ett tält i Beit Jala på Västbanken står en rabbin, två präster och en muslimsk ledare från ett beduinsamhälle i södra Israel. Intill dem en brokig skara amerikanska turister som då och då stämmer upp i sång.
– In hope! In prayer! We’re right here! mässar de entonigt.
För inte så länge sedan låg det en populär trädgårdsrestaurang på andra sidan dalen vi står intill. Nu har bosättare tagit över och den palestinska familjen som ägde den har drivits bort.
Det är till stöd för denna familj som det i dag ska anordnas en fredsmarsch här. En lokal hjälporganisation som arbetar över religionsgränserna har bussat hit turisterna.
En långhårig man med judisk kippa traskar runt på den dammiga grusvägen. Han är en udda fågel i sällskapet, men han rör sig hemtamt.
– Jag heter Jesus, berättar han och skakar min hand.
Mina tankar snuddar vid ordet ”Jerusalemsyndromet”. Det sägs vara en slags psykos där den drabbade tror sig vara en biblisk person efter ett besök i den heliga staden. Men den här mannen råkar kanske bara heta som Bibelns superstar?
Jesus säger sig vara född i Nasaret i norra Israel (som en viss annan kändis), men uppväxt i Litauen. Fram till 2019 levde han ett bekvämt liv, med gott om pengar och ett bra jobb.
– Jag mötte Gud på en joggingtur med min hund, säger Jesus glatt.
Det var då han bytte namn till Jesus och flyttade till Israel för att bekämpa det tredje världskriget. Eller först, visar det sig, ville han bekämpa den stora vaccinationskampanjen mot covid-19.
Det är för mig lite oklart huruvida Jesus Israel ser sig som den riktiga frälsaren.
– Frälsningen finns inom mig och den kan finnas inom dig också, svarar han.
Färden går till fots mot området som ockuperats av bosättare
Sedan kastar han sig in i en konspirationsteori om Hamas terrorattack den 7 oktober. Han kallar den för ”false flag-operationen” och hävdar att alltihop var fejk, planerat av Israels regering. Kontroversiellt i allmänhet, men även stötande i synnerhet för de flesta som har vandrat i spillrorna av de attackerade kibbutzerna i södra Israel.
Jag ifrågasätter honom.
– Varför tror du att de bara dödade fredsälskande, dansande israeler som bröt sabbaten? Och fredsaktivister i kibbutzer? Nej, just det, säger Jesus.
Det är inte sant, bland annat dödades flera israeliska soldater och poliser i Hamas attack, men Jesus har inte tid att prata mer. Vandringen ska inledas.
Färden går till fots mot området som ockuperats av bosättare. Det vaktas av israelisk militär.
”We shall overcome!” sjunger fredsdemonstranterna.
Jesus går längst fram och filmar.
Flera palestinska journalister och lokala fredsaktivister är på plats för att dokumentera. De suckar när gruppen åter börjar mässa ”In hope! In prayer!”
– Era böner kommer säkert trolla bort soldaterna, säger en kvinna och himlar med ögonen.
– Tänk om vi hade vetat att det var så enkelt! säger hennes kollega och skrattar.
En grupp soldater spärrar vägen efter någon kilometers promenad nerför en kulle och uppför ett berg. Demonstranterna sätter sig ner och fortsätter sjunga. De ropar slagord om apartheid och ockupation, de sjunger att Palestina ska bli fritt.
Fler soldater anländer och ropar i en megafon att demonstranterna har fem minuter på sig att lämna den militära zonen innan de blir omhändertagna. Alla lyder.
Jesus blir upphämtad av en chaufför.
Man kan ju tycka att just han skulle dela folkets vedermödor. Alltså mina. När jag i min tunga utrustning släpar mig tillbaka ner och upp för berg.
En av de utländska turisterna ser förvånad ut.
– Är det slut nu? Ska vi tillbaka till bussarna?
När jag och det samlade pressuppbådet till sist har lyckats kravla oss tillbaka till utgångspunkten står Jesus redo.
Han skuttar upp på en stenmur och börjar blåsa i ett valthorn. Det är en signal till hans judiska landsmän, förklarar han.
– Det är dags att lyssna på Gud!
Läs fler krönikor av Emma Bouvin – till exempel ”Mot bättre vetande googlar jag utebliven mens ej gravid”, ”Resten av resan känner jag mig som en tonårig porrstjärna” eller ”Länge trodde jag det var ett hån att de ville vara med mig”.
