Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det bor över 90 miljoner människor i Iran. Därav säger det sig självt att det i nuläget, när tiotusentals eller kanske hundratusentals syns i videoklipp från demonstrationer, är svårt att säga vad iranierna ”vill”. Särskilt svårt blir det när internet släcks ner, ett vanligt tilltag från den iranska regimen när protester i landet börjar bli allt för högljudda.
Däremot finns det en poäng med att nämna att nästan hälften av Irans befolkning är unga människor under 30. Det är en ny generation, som det hårdföra islamiska styret inte har lyckats indoktrinera. Vi såg det under den förra protestvågen 2022, när Mahsa Jina Amini dog i regimens förvar efter att ha gripits av den fruktade sedlighetspolisen. De som stod i frontlinjen och på barrikaderna var unga människor, ofta kvinnor och de ville se förändring.
Den gången gick det inte.
Men även om regimen och dess aggressiva styrkor lyckades slå ner det upproret, så lyckades de inte kväsa känslorna som startade det. Iranierna är inte kuvade. De har bidat sin tid, samlat sina krafter och nu försöker de igen.
Protesterna 2022 var ledarlösa, men en man försökte stiga fram. Det var Reza Pahlavi, den sista shahens son, som av vissa kallas för Irans kronprins. Han har levt i exil i snart 50 år i USA, men 2022 tittade han fram och försökte bli en del av upproret från utsidan.
Det gick sådär, men på tre år kan mycket hända. Liksom sin far, som dog av sjukdom i Egypten efter att ha störtats från tronen 1979, har Reza Pahlavi goda kontakter med USA. President Donald Trump kallade honom så sent som på torsdagen ”en trevlig kille” när han ringde in till ett direktsänt radioprogram ”The Hugh Hewitt show” och snickesnackade en stund.
Pahlavi har också band till Israel, ett land han besökte för första gången 2023. Det sticker i ögonen på många iranier – Israel och USA är Irans svurna ärkefiender – men i nuläget ligger det honom inte enbart i fatet.
Många bedömare ser den iranska ayatollan och hans diktatur som svagare än någonsin. Man har förlorat sina viktigaste verktyg utanför landets gränser: Hizbollah är enormt försvagat i Libanon, huthierna ligger lågt i Jemen, Syriens diktator tvingades bort för ett drygt år sedan vilket stängde av ett stort förflyttningsområde för iranska vapentransporter.
I somras drabbades Iran hårt i kriget mot Israel där även USA var med och bombade och sanktionerna mot iranierna har gjort att ekonomin är helt körd i botten. Centralbankschefen Mohammad Reza Farzin avgick i december, då kursen mot dollarn under hans tre år på posten hade sjunkit från 430 000 till över 1,4 miljoner rial.
Iranierna är less, men de saknar vapen och kraft för att kunna vinna över regimstyrkorna. Det som krävs är antingen att soldaterna en efter en börjar ställa sig på folkets sida, eller att folket får internationell hjälp att slå dem.
Den hjälpen skulle kunna komma från USA. Men då vill USA gärna se en ledare på plats för att hantera allt som kommer efter en störtad diktator.
– Det är dags för Pahlavi! skanderar alltså människor i allt fler videoklipp.
Kritiker – ofta från andra oppositionella iranska grupper – hävdar att det är regimen som klätt sig i civila kläder och infiltrerat demonstrationer i syfte att slå split. Det verkar lite för regisserat för att vara sant.
Däremot kan det stämma att flera videoklipp är manipulerade och att antalet som ropar om Pahlavi är mycket färre än det verkar.
Nästan halva Iran består alltså av unga människor. Vill dessa unga människor låta sig ledas av en farbror som står för ett styre vilket många av deras föräldrar avskydde?
Det är ännu inte frågan, för mycket återstår. Men den kan bli aktuell fortare än vi tror.
Läs mer:
Regimen släcker internet i Iran – protesterna fortsätter
Tara Moshizi: Irans unga vill dansa fritt och sjunga högt
