Den 28-åriga Saba Sams har med sin relativt ringa ålder redan hunnit vinna prestigefyllda priser. Bland andra BBC:s novellpris för novellen ”Blue4eva” och Edge Hill-priset för samlingen ”Skicka nudes” (där ”Blue4eva” ingår). Därutöver kom hon med på Grantas lista över Storbritanniens bästa unga författare.
Och det börjar så bra. Karaktären Grace i den första novellen ”Tinderloin” i ”Skicka nudes” är underbart oreflekterad och beskriver bokstavligt talat den elva år äldre mannen som hon har sex med som ett köttstycke:
”Hans händer var sköna och kraftiga, lagom mycket muskler i proportion till fett …”.
Grace, som arbetar på sin pappas slakteri, tänker nämligen i sådana banor om mäns kroppar. Jag kanske är partisk på grund av att vara vegetarian, men att ens reflektera över att personen man träffar består av kött ger mig ofrivilliga ryckningar och ovänliga bilder i huvudet. Och så skriver Saba Sams när det är som bäst. Hon dinglar på gränsen mellan det äckliga och vackra utan att falla över på någon av sidorna, och det blir varken för explicit eller för mycket. Det fortsätter att vara intressant.
Att ens reflektera över att personen man träffar består av kött ger mig ofrivilliga ryckningar och ovänliga bilder i huvudet.
Saba Sams, likt så många kvinnliga författare, skriver om kvinnlig ”vänskap”. Upplägget är ofta att den ena är snygg och den andra är ful, och den snygga är elak mot den fula. Det är den sortens kvinnlig vänskap som verkar vara den enda kvinnliga vänskapen som existerar i kulturen.
Så är det i romaner som Silvia Avallones ”En vänskap” och Ottessa Moshfeghs ”Ett år av vila och avkoppling”, eller varför inte i tv-serien ”Girls”. Är det därför serien ”Sex and the city” fått ett uppsving eller intresset för ”Vänner” aldrig verkar dö? Trots tröttsam sexism, vithetsnorm och ”fat shaming” med mera, verkar kvinnorna i de serierna faktiskt tycka om varandra.
Givetvis är det intressant att läsa om kvinnor som inte bara är väna, och självklart existerar dålig vänskap mellan kvinnor i verkligheten – men måste det vara av den här omfattningen och på det här sättet? Måste elaka kvinnor vara iskalla snarare än att visa känslor? Det är väl där behållningen i serien ”Girls” finns. De bråkar på riktigt, och ingen är fullkomlig.
Men Saba Sams skriver piggt och generöst, med kärlek till själva författandet. Som när en karaktär vill baka bröd efter en abort eftersom hon tycker att det är skönt och avkopplande att följa instruktioner. Eller när dottern i novellen ”Dagens ruta” gör en egen sandstrand åt henne och sin mamma i lägenheten. På grund av nedstängningen under covidepidemin kommer de inte iväg till Teneriffa, en resa mamman sparat för i fyra år. Dottern dekorerar ”stranden” genom att klippa ut snäckor av kartong och måla dem med pärlskimrande nagellack. Och mamman som knappt lämnar sängen lägger sig faktiskt på sanden dottern tagit från byggarbetsplatsen, och lyssnar på Youtubeklipp med vågskvalp.
Läs fler kulturkommentarer här.
