Kunderna droppar in när Ukrposjtas gulvita postbil anländer till Pivni. En av dem är Lidia Pasjkovska. Hon har väntat länge på den köttkvarn hon beställt och innan hon kånkar hem den vill hon veta att den verkligen fungerar. Postbudet Inna Kostiuk tar fram hushållsmaskinen ur kartongen och sätter kontakten i väggen. Motorn går igång och kunden blir förtjust.
Det är en vardaglig scen. Men den ukrainska posten levererar mer än brev och paket – med Ukrposjta sänds också livsnödvändiga mediciner och pensioner i kontanter. Köerna ringlar under utbetalningsdagar. I många byar saknas bankomater. Sedlar är det vanligaste betalmedlet.
– Vi håller fast vid normaliteten så gott det går, säger Pavlo Stebelivskyj, kommunalråd i Pivni, tio mil från Kiev.
Han brukar titta in när posten är öppen, den delar lokaler med kommunens kontor. Inna Kostiuk har arbetat vid posten i decennier, de småpratar, kommunalrådet berättar om en begravning han ska gå på.
– Min värsta arbetsuppgift. Tre män härifrån har dött, två är försvunna. Vi är än så länge lyckligt lottade, vi hade kunnat mista många fler.
Huset här har blivit en samlingspunkt, delvis på grund av generatorn: elektriciteten lockar de som vill ladda sina telefoner. Strömavbrotten har blivit fler och varar längre.
I krig hänger allting samman. Ukrposjta har fått en oväntad nyckelroll, särskilt i de frontnära områdena. Där är man en veritabel livlina för läkemedel, pengar och förnödenheter med sina runt 2 000 fordon som är uppkopplade mot satellitnätverket Starlink. Det statliga företaget har täta kontakter med militären för att veta vilka vägar som är säkra. Chaufförerna väljer ständigt nya rutter för att undvika ryska drönare.
Men det har blivit en farlig verksamhet.
Samma dag som DN är ute med postturen norr om Ukrainas huvudstad exploderar en försändelse på ett sorteringscentral i centrala Kiev. Fem personer, post- och tulltjänstemän, skadas och förs till sjukhus. Ett paket som ska skickas utomlands innehåller ammunition och har detonerat. Ytterligare ett liknande paket upptäcks av polisen och dagen därpå grips en 40-årig man.
Händelsen är ovanlig, men visar hur oberäkneliga farorna är.
Betydligt vanligare är de hot och direkta attacker som riktas mot transporter och anställda.
Ryssland betraktar den ukrainska posten som ett legitimt mål och hänvisar till att Ukrposjta hjälper militären. Över 50 anställda har dödats i sin tjänsteutövning, främst chaufförer och brevbärare. Fler än 500 postkontor och 300 fordon har blivit helt eller delvis förstörda.
– Vi levererar inga vapen, men när vi rör oss i gränsområdena med matpaket går de förstås också till soldater, säger Oksana Jakovleva, logistikchef för Ukrposjta, till DN under ett besök i Stockholm i oktober.
För de områden som ukrainska militären befriat har postföretaget också blivit en symbol för att den ukrainska staten fungerar.
– När vi kom till Chersonregionen grät människor. De hade varit isolerade i månader. Efter militären var våra postbilar de första som återvände, säger Oksana Jakovleva.
Hon berättar att invånarna där hade matats med falsk information om att Ukraina kollapsat och att regeringen flytt till USA. Nu fick de veta att parlamentet i Kiev fortfarande existerade.
– Det är ibland svårt att förklara vad som motiverar våra anställda att riskera sitt liv nästan varje dag. Men detta är en förklaring: människor som säger att vi är ett hopp om att en dag ska livet gå tillbaka till det normala igen.
I Stockholm möter Oksana Jakovleva företrädare för Postnord, för regeringskansliet och näringslivet, och hon ger dem flera råd: Samarbeta. Räkna inte med att el, internet eller mobilnätet fungerar, och:
– Planera för det otänkbara.
Postnords vd Annemarie Gardshol är imponerad över Ukrposjtas arbete och vill vara så förberedd som möjligt inför ett krigsliknande läge i Sverige.
– Man börjar direkt fundera på praktiska saker, som att det ska finnas pannlampor på en terminal, batterier, hur de tänker kring kamouflering och hur flottan av fordon ska kunna flyttas omkring, säger hon.
I Ukraina står postbilar inte längre samlade på stora parkeringsplatser, utan är utspridda.
Företaget hade redan före krigets utbrott lagrat bränsle och generatorer för att klara långa strömavbrott.
– I en normal affärsverksamhet är det ingen som prioriterar att köpa en massa generatorer. Men när behovet uppstod ledde det till brist och att priserna dubblades, konstaterar Oksana Jakovleva.
Svenska Postnord är en del av totalförsvaret. Det betyder bland annat att medarbetarna är krigsplacerade på jobbet och att verksamheten ska kunna upprätthållas i två veckor i händelse av krig.
– Vi måste tänka oss ett scenario där elen slås ut. Men vi kan öva och planera mer och vi kan börja tänka bredare tillsammans med andra aktörer, säger Annemarie Gardshol.
Hon ser det som fullt möjligt att utrusta Postnords fordon med alternativa internetuppkopplingar, som Starlink, för att de ska fungera som mobila servicecenter likt de som rör sig nära fronten i Ukraina.
På den ukrainska landsbygden, också på behörigt avstånd från fronten, vet många invånare precis när posten kommer. Vid sitt hus utanför byn Malopolovetske väntar Tetiana Kosjazna vid sin grind på en veckotidning och en låda chokladfyllda våfflor. Hon får en kram av Inna Kostiuk, postbudet, som hon känner väl.
– Det är klart att det är ett nätverk. Vi håller koll på varandra, säger Inna Kostiuk.
Kundtillströmningen är särskilt stor på utbetalningsdagar, men i samhällena kan också sådana prosaiska folksamlingar vara riskfyllda. I september dödades 25 personer i Jarova i Donetsk av en rysk glidbomb. De allra flesta var äldre som väntade på att hämta ut sina pensioner. President Zelenskyj kommenterade händelsen som en brutal attack direkt riktad mot vanliga civila.
