För tre år sedan slog Bukayo Saka sin första straff som senior, i en EM-final. Han missade den, och bidrog till att England förlorade.
Den här kvällen blev annorlunda.
Gareth Southgate och England har en välkänt dålig historik med straffar i EM, hans egen miss i semifinalen mot Tyskland 1996 skickade laget ur det mästerskapet, i förra EM förlorade laget finalen mot Italien i en straffläggning. En av syndabockarna var Bukayo Saka.
Självklart hade England förberett sig noggrant. ”Vi vill ha så mycket kontroll över den processen som vi någonsin kan”, som förbundskaptenen formulerade sig för några dagar sedan när han talade om potentiella straffläggningar i mästerskapet.
Mot Schweiz låg det i luften att planerna skulle få sättas i verket, och spelarna var knivskarpa.
Direkt var det fördel England. Cole Palmer satte den första straffen, Jordan Pickford räddade Manuel Akanjis straff. Sedan fintade Jude Bellingham kallt in nästa. Fabian Schär var lika säker för Schweiz.
Och så var det Bukayo Sakas tur. Sedan missen på Wembley för tre år sedan har han blivit en säker straffskytt i Arsenal. Den här gången rullade han in bollen strax innanför stolpen, och log lättat.
Resten av straffarna gick också in, och England var, för en gångs skull, vidare på straffar.
Från början av matchen var det annars England, inte Schweiz, som kontrollerade det mesta av tempot i kvartsfinalens första halvlek i Düsseldorf. Det betyder att det gick långsamt.
Hela EM har England haft en passiv inställning till det mesta, på planen, i intervjuer, förbundskaptenen Gareth Southgate har upprepat att de ”försöker göra någonting som aldrig har gjorts förut”, det vill säga vinna EM, och han har sagt det som att det låter som någonting som är väldigt jobbigt och ganska tråkigt att göra.
Kvartsfinalen var hans hundrade match som tränare med England, han kom 2016 och verkade lösa upp mycket av spänningarna och pressen kring landslaget, men i EM har allting verkat ansträngt.
Några gånger under första halvlek lyckades Schweiz få igång sitt anfallsspel med lite mer rörelse och fantasi, men en sak som England lyckades med var att avväpna det lag som tagit sig genom turneringen och fram hit med betydligt större självklarhet än de själva.
England dominerade bollinnehavet, metodiskt jobbade de sig runt, deras spel var bättre än tidigare i turneringen, Bukayo Saka tog sig fram på sin kant, men ingenting hettade till.
Det stod 0–0 i paus, ett mönster som kändes igen från fredagens två kvartsfinaler. Inget lag tar stora risker, inga tidiga mål förändrar matchernas dynamik.
Det var dödläge.
I andra halvlek började Schweiz ta över allt mer.
Efter hans succésäsong i Bayer Leverkusen har Granit Xhaka varit centralpunkten för Schweiz spel i EM, och medan England har kritiserats har Schweiz överraskat positivt i turneringen.
Med kvarten kvar gav övertaget utdelning. Breel Embolo tryckte in ett inlägg – 1–0 till Schweiz.
England reagerade direkt. Gareth Southgate bytte in Luke Shaw och Cole Palmer, fjärdedomarens tavla visade upp nummer tio som att Jude Bellingham skulle gå ut, han såg högst förvirrad ut av det, och det stämde inte heller.
Real Madrid-stjärnan var kvar på plan, men det var inte han som kvitterade, och det var inte de nyinbytta spelarna till vänster heller, utan Arsenals Bukayo Saka som hade imponerat till höger redan före paus. Nu bröt han in och satte bollen bakom Yann Sommer i Schweiz mål.
Fem minuter efter Schweiz ledningsmål stod det 1–1, och matchen var tillbaka på ruta ett igen.
I slutminuterna hade Schweiz ett jätteläge att göra målet som tog dem vidare till semifinal, men matchen gick till förlängning.
Den var tredje kvartsfinalen av tre som inte var avgjord vid full tid, och förlängning börjar kännas som normalläget i den här turneringen.
Inbytte Xherdan Shaqiri slog en hörna direkt i ribban i den andra förlängningskvarten, men straffläggningen var väntad. Och England
