För tredje gången hoppar Joe Biden av en presidentvalskampanj. 1988 var han tvungen att avbryta efter att ha kopierat delar av ett tal av en brittisk politiker (Neil Kinnock). Då ansågs det tillräckligt för att diskvalificera en kandidat. 2008 sveptes han undan av den opinionsvind som förde fram Barack Obama till nomineringen. Nu tvingas han som president hoppa av i förtid efter att gradvis ha förlorat stöd internt och bland partiets donatorer.
Den utlösande faktorn bakom avhoppet är de negativa reaktionerna efter Bidens katastrofala insats i tv-debatten mot Donald Trump. I den framgick det tydligt hur hårt de senaste åren tagit på honom och att farhågorna om hans höga ålder och mentala skärpa, som funnits länge men skylts över internt, varit berättigade. Med ens skrevs i eldskrift att det inte skulle fungera med en kandidat som var oförmögen att klart artikulera sitt huvudbudskap: att Trump är en ovärdig och farlig presidentkandidat som till varje pris måste besegras.
Det är inte bara på äldre dagar som Joe Biden haft problem med sin ålder. Frågan var på tapeten redan när han ställde upp i sitt första senatsval 1972, fast då var det hans relativa ungdom som vållade bekymmer. Ännu ej fyllda 30, den stipulerade åldern för att kunna ta säte i senaten, utmanade han en 63-årig veteran från andra världskriget och lyckades vinna. I en valdebatt med republikanen Cale Boggs, som då ansågs gravt överårig, avstod Biden från att utnyttja motståndarens faktamissar. Som ung utmanare ville han inte chikanera den gamle mannen. Det säger något om personen Biden och om hur värderingen av kandidaternas ålder har skiftat sedan dess.
Med Bidens avhopp ändras förutsättningarna för valkampanjen drastiskt: nu är det plötsligt Trump som är åldringen medan hans troliga utmanare Kamala Harris med sina 59 år framstår som rena junioren. I en avslöjande artikel i The Atlantic (10/7) visar Tim Alberta att Trump och hans stab varit helt fokuserade på att Biden skulle bli deras motkandidat. Nu tvingas de i all hast ändra valplaneringen. Alla prefabricerade reklamsnuttar med Bidens alla felsägningar måste kasseras och helt nya konstrueras.
Den snabba uppslutningen kring Harris gör att det blir mycket svårt för någon konkurrent att utmana henne på partikonventet i augusti. Som kandidat har hon troligen större möjligheter än Biden att väcka entusiasm bland Demokraternas kärnväljare, särskilt de minoriteter och unga väljare som tappat tron på Biden under Gazakriget. Den avgörande frågan är om hon också kan locka tillräckligt många vita väljare i landets industriella rostbälte, något som Biden lyckades med 2020 liksom Obama i dennes två segerval.
Årets presidentval har flera slående likheter med det 1968. Även det valet ägde rum mot bakgrund av en impopulär president som hoppade av i förtid (Lyndon Johnson), ett krig som svårt splittrade nationen (Vietnam) och en vicepresident som tog hem nomineringen trots att han inte deltog i ett enda primärval (Hubert Humphrey). Nu liksom då deltar en kandidat med de bekanta initialerna RFK (Robert F Kennedy junior), och Demokraterna håller åter sitt konvent i Chicago, platsen för de omfattande kravallerna 1968.
Det finns ingen anledning att tro att scenerna från 1968 kommer att upprepas, men det förtjänar erinras om att segraren efter det valet hette Richard Nixon, en av Trumps stora förebilder. Blir årets val en återgång till en svunnen tids machopolitik eller en nystart för det mångkulturella USA?
Läs mer om valet i USA:
Martin Gelin: Bidens stöd till Netanyahus krig stötte bort de unga väljarna
Sanna Torén Björling: I ett extremt USA driver polariseringen sig själv
Timothy Snyder: Brutal retorik gör politiker sårbara för våldet
