När Donald Trump installeras för en andra mandatperiod slås jag av de avgrundsdjupa skillnaderna mellan honom och föregångaren Jimmy Carter. Få sentida presidenter förkroppsligar tydligare det tudelade USA, ett huvudsakligen liberalt och ett uttalat illiberalt. I det ena fallet en from person som föddes i ett jordbrukarhem i lilla Plains i Georgia, och som trots uppväxten i en region med utbredd rasdiskriminering blev en kämpe för de svartas rättigheter. I det andra fallet en irreligiös skrävlare från New York, som ärvde sin förmögenhet av fadern och tidigt fick lära sig att tänja på reglerna och göra skillnad på folk och folk.
”Jag kommer aldrig att ljuga för er”, löd Carters mantra i segervalet 1976. Kontrasten kunde inte vara större gentemot Trump, som satt det skamlösa ljugandet i system. Det är svart ironi att Trump återvaldes samtidigt som 100-åringen Carter gick ur tiden. För de knappt 50 procent av väljarna som röstade på Trump spelade lögnerna mindre roll än missnöjet med ekonomin och migrationspolitiken. Hellre en auktoritär, brottsdömd narcissist som lovar att stoppa prishöjningarna och invandrarna än en aldrig så kompetent kvinna.
Under åtminstone två år kommer Trump att ha en kongress som styrs av Republikanerna. Hans ställning stärks av att Högsta domstolen i juli 2024 beslöt att presidenten har immunitet för alla officiella handlingar. Det gör honom inte enväldig, men klart står att han kommer att ha större inflytande över de tre statsorganen än vad någon president haft sedan Franklin Roosevelt. Allt tyder på att Trump avser att maximalt utnyttja det för att genomdriva sin politik. Motståndarna ska straffas, papperslösa immigranter deporteras och opålitliga statstjänstemän utrensas. På Trumpspråk kallas det för ”hämndens politik”, och hans kärnväljare älskar det.
Nu kommer administrationen fyllas av lojala trumpister och inga konstitutionella eller andra hinder ska få hejda skapandet av vad som i en avslöjande kampanjvideo kallades för ”a unified Reich”
Det vore idiotiskt att underskatta Trumps revanschbegär. De som avfärdar utsagorna som munväder har inget lärt av vad som hände under perioden 2017–21. Då satte självständiga medarbetare och byråkratiska regler ibland stopp för hans mest bisarra planer. Nu kommer administrationen fyllas av lojala trumpister och inga konstitutionella eller andra hinder ska få hejda skapandet av vad som i en avslöjande kampanjvideo kallades för ”a unified Reich”, ett enat rike. Videon togs snart bort eftersom den gav obehagliga associationer till tyskt trettiotal.
Frågan nu gäller inte om Trump ska försöka få igenom sin extrema agenda utan om det konstitutionella ramverket förmår motstå ett nytt stormanlopp. Det klarade sig med ett nödrop 2020–21, men Trump och hans närmaste känner nu systemets svagheter och har lärt sig av felstegen den gången. Under de närmaste åren lär därför hans antidemokratiska böjelser få fritt utlopp. Exempelvis har han stora möjligheter att via berörda myndigheter styra över immigrationen. Likt forna tiders rasteoretiker skiljer Trump på folk med ”goda” respektive ”dåliga” gener, och de senare menar han inte har i landet att göra.
Massdeportationer kräver enorma resurser i form av administration och personal. Därtill kommer en rad praktiska problem. Ska Nationalgardet eller militären göra husrannsakningar i miljontals hem? Ska människor placeras i särskilda förvaringsläger i väntan på utvisning, som skedde med amerikaner av japansk bakgrund under andra världskriget? Ska föräldrar som inte har alla papper i ordning skiljas från sina barn, som i många fall är födda i USA och därmed amerikanska medborgare?
Trumpkritiker inom politiken, förvaltningen och journalistiken lever också farligt och gör klokt i att anlita juridisk expertis
Hela upplägget är ogenomtänkt och omänskligt. Om det sätts i verket kommer det att utmanas i domstolarna och på sikt få förödande konsekvenser för sektorer som är beroende av invandrad arbetskraft. Trumpkritiker inom politiken, förvaltningen och journalistiken lever också farligt och gör klokt i att anlita juridisk expertis.
Richard Nixon hade en särskild lista med fiender som han höll tyst om, samtidigt som han i hemlighet lät myndigheterna granska deras förehavanden. Trump har däremot varit utomordentligt tydlig med vad han vill göra och offentligt brännmärkt bland andra Liz Cheney och Adam Schiff, som hade ledande roller i kongressutredningen om stormningen av Kapitolium.
Yttrandefriheten har en stark ställning i USA, vilket försvårar för en hämndlysten statschef att komma åt sina vedersakare. Men redan innan Trump tillträtt har vi kunnat se en oroande trend: tongivande ägare av sociala och traditionella medier har knäböjt framför honom i den missriktade tron att det ska skydda dem mot repressalier. Efter några möten med Trump tog Mark Zuckerberg in en välkänd trumpist i styrelsen för Meta och meddelade samtidigt att bolaget avskaffat sitt mångfaldsprogram och sin nuvarande faktagranskning. I likhet med vad som gäller för Elon Musks slasktratt X förväntas användarna själva stå för granskningen. Fritt fram alltså för antisemiter och konspirationsteoretiker att fortsätta sprida sin dynga.
I skriften ”Om tyranni” kallar Timothy Snyder agerandet för ”anticipatory obedience”, ett slags självvald lydnadskodex. Om den får fortsatt spridning behövs det inga regleringar för att tämja kritiska medier
Washington Posts och Los Angeles Times ägare stoppade i sista stund publiceringen av färdigskrivna ledare till stöd för Kamala Harris. Dessutom har Patrick Soon-Shiong, miljardären som äger LA Times, meddelat att han vill införa en AI-genererad ”bias-mätare” i artiklarna så att läsarna ska kunna genomskåda vinklade texter och få ”båda sidor” av en story. Det är svårt att tänka sig ett mera cyniskt förslag från en tidningsmagnat som tycks ha noll förtroende för läsarnas förmåga att tyda texter. I skriften ”Om tyranni” kallar Timothy Snyder agerandet för ”anticipatory obedience”, ett slags självvald lydnadskodex. Om den får fortsatt spridning behövs det inga regleringar för att tämja kritiska medier.
Joe Biden såg presidentvalet 2020 som en kamp om ”Amerikas själ”. Han lyckades vinna då men förmådde inte en andra gång stoppa den man han med rätta utpekat som ett hot mot demokratin. Nu tvingas han bevittna hur ärkefienden installeras på nytt och föreslår en total kursändring av politiken, inklusive av klimatarbetet och stödet till Ukraina. Kanske inser Biden sent omsider att det var ett misstag att inte stå fast vid föresatsen att vara en övergångspresident, och att utse den maklige Merrick Garland till justitieminister.
Garland väntade nära två år innan han tillsatte en specialåklagare för att utreda stormningen av Kapitolium 2021. Det gav granskarna alldeles för kort tid att utreda det unika kuppförsöket, alltmedan Trumps advokater kunde begagna alla tänkbara juridiska knep för att sinka och obstruera. Resultatet är att de allvarligaste anklagelserna mot Trump inte hann prövas i domstolarna innan fjolårets val.
När kongressens kontrollmakt fallerade och rättsväsendet inte stod pall kunde Trump utnyttja amerikanernas förkärlek för konspirationsteorier för att vinna återval
Det maktdelningssystem som grundlagsfäderna konstruerade var banbrytande för sin tid, men det innehöll inget skydd mot en ohämmad demagog som lyckas ta kontroll över sitt parti till den grad att dess valda företrädare känner sig tvingade att försvara honom nästan oavsett vad han säger eller gör. När kongressens kontrollmakt fallerade och rättsväsendet inte stod pall kunde Trump utnyttja amerikanernas förkärlek för konspirationsteorier för att vinna återval.
Installationen av en ny president brukar vara en ljusets dag, då medborgarna åtminstone en gång vart fjärde år kan samlas i förhoppning om att bättre tider stundar. När de illiberala nu tar över blir det i stället en mörkrets dag, vars destruktiva följder vi ännu bara kan ana.
Läs också:
Martin Gelin: Humanitär kris när Trump ska utvisa miljoner
