”De villigas koalition” (coalition of the willing), som leds av Frankrike och Storbritannien och totalt innehåller ett 30-tal länder, möttes igen på torsdagen i Paris för att diskutera det fortsatta stödet till Ukraina.
Det handlade om det mest akuta stödet – men också om hur Ukrainas försvar ska organiseras på längre sikt, efter ett eventuellt fredsavtal.
– Först och främst handlar det då om att stärka Ukrainas armé, så att Ryssland inte kan angripa igen. Den andra delen är de ”försäkrande styrkor” (forces de réassurance), som vi planerar, sade Macron.
”Försäkrande” styrkor är en ny term, som har börjat användas de senaste dagarna. När Emmanuel Macron och Keir Starmer lanserade ”de villigas koalition” var termen som användes istället ”fredsbevarande styrkor”.
Men många som hör det ser nog framför sig FN-soldater med blå hjälmar. Sedan 1949 har fredsbevarande styrkor under FN-flagg använts i krishärdar för att separera stridande arméer, övervaka buffertzoner och att vapenvilor respekteras.
Det är inte riktigt det som avses här.
För Ryssland har veto i FN:s säkerhetsråd, och Kreml har flera gånger sagt nej till idén att Natoländers trupper skulle stationeras i Ukraina. Kreml har till och med varnat för att britterna och fransmännen skulle utgöra ”legitima militära mål” för rysk militär i Ukraina.
Kreml har till och med varnat för att britterna och fransmännen skulle utgöra ”legitima militära mål” för rysk militär i Ukraina.
Det leder till frågan: vad skulle denna styrka med europeiska soldater göra om rysk militär skjuter på den?
– Då behöver den kunna svara, säger Macron.
Var och en förstår att det innebär risk för en eskalering.
Men Macrons förhoppning är att en europeisk militär närvaro ska avskräcka ett nytt ryskt anfall genom att höja insatserna för Vladimir Putin.
Det rör sig alltså om avskräckning, snarare än fredsbevarande. En sådan insats kan för all del få en fredsbevarande effekt – de facto – men riskerna är helt andra än med en klassisk fredsbevarande FN-insats.
Det rör sig alltså om avskräckning, snarare än fredsbevarande.
Särskilt som storleken på styrkan som diskuteras uppges vara långt ifrån de 100 000 till 200 000 soldater som Volodymyr Zelenskyj sagt skulle vara nödvändigt för att avskräcka en ny rysk invasion.
Macron erkände på torsdagen att det inte finns någon enighet bland de drygt 30 länderna om att skicka en ”försäkrande styrka”, utan att det främst är ett fransk-brittiskt förslag.
– Men det behövs inte enighet, sade Macron, som slog fast att styrkan kommer att bli verklighet.
Sveriges statsminister Ulf Kristersson har tidigare öppnat för ett svenskt deltagande, men han lät på torsdagen försiktigare i sina formuleringar.
– Sverige kommer inte göra några äventyrligheter. Om man skickar soldater eller militär personal och resurser till ett annat land, då ska man veta exakt vad man gör. Men det är ändå bra att vi undersöker förutsättningarna för detta, för det skulle kunna gå rätt fort så småningom. Och då ska vi vara väl förberedda, sade Kristersson till DN.
Ukraina är inte ett Natoland. Och om Putin skulle bestämma sig för att testa den europeiska solidariteten och angripa den fransk-brittiskledda styrkan, kan de deltagande länderna snabbt befinna sig i krig med Ryssland – utan garanterad uppbackning av USA.
Sverige och flera andra länder i ”de villigas koalition” fortsätter därför att efterlysa amerikanska säkerhetsgarantier. Eller som allra minst operativt stöd med satellitbilder, stridsledning, och gärna luftvärn och flygunderstöd.
Men Donald Trump har så här långt sagt nej, och USA har meddelat att den europeiska styrkan inte skulle omfattas av Natos försvarsgarantier i artikel 5.
Kanske kommer det i slutändan att behövas en annan sorts insats. Antingen som ett komplement till eller som ett alternativ till Natotruppers närvaro.
Kanske kommer det i slutändan att behövas en annan sorts insats. Antingen som ett komplement till eller som ett alternativ till Nato-truppers närvaro
Det går att tänka sig soldater från mer neutrala länder, som Brasilien, Mexiko och Indien, som placeras vid stilleståndslinjen och får ett FN-mandat och blå hjälmar för att övervaka att vapenvilan följs.
Att Starmer och Macron fortsätter att insistera på att de är beredda att skicka ”försäkrande” trupp till Ukraina beror nog delvis på att de vill visa att Europa är berett att ta ansvar – något Donald Trump länge efterlyst.
Men de 31 ländernas stöd till den ukrainska försvarsmakten – både på kort och längre sikt – är sannolikt viktigare för Ukrainas och Europas säkerhet än några tusen soldater från Frankrike och Storbritannien, långt från fronten.
Läs mer:
Macron: Fredsbevarande styrka till Ukraina
