Högt uppe i Pyrenéerna i södra Frankrike kom två lite omaka presidentpar vandrande på andra dagen av det kinesiska statsbesöket. Emmanuel Macron och hans fru Brigitte, sida vid sida med det kinesiska presidentparet Xi Jinping och Peng Liyuan.
I La Mongie, en turistort där Macron tillbringat många somrar som barn, åt presidenterna lunch. Tanken var enkel: att bygga förtroende – och ta symbolladdade bilder av detta fransk-kinesiska toppmöte.
Nu blev det lite dimmigt och regnigt. Vilket också kan ses som symboliskt, om man vill.
Världens stormakter rustar just nu på ett sätt som inte skådats sedan kalla krigets dagar. Polariseringen ökar. Och Vladimir Putins Ryssland närmar sig Kina.
Det kinesiska stödet till Ryssland ökar både politiskt och ekonomiskt. Även indirekt militärt stöd förekommer, i form av satellitspaning och export av avancerad elektronik.
Frankrike vill att Kina upphör med det.
Macron sade efter första dagens överläggningar att han fått ett löfte av Xi Jinping att inga vapenaffärer eller ”annat stöd” ska ges till Rysslands krig mot Ukraina.
Men sådana löften har Kina gett tidigare.
Samtidigt har Xi Jinping en hel del att vinna på att hålla sig väl med Macron. Kina vill kunna sälja sina billiga elbilar i EU – och då är Macron en nyckelspelare. Samtidigt vet Xi att Donald Trump snart kan vara tillbaka vid makten i USA, och att tonen mot Kina kan hårdna.
En av Xis högsta prioriteter är därför att slå in en kil mellan USA och EU. Han uppmuntrar gärna Macrons tal om ”strategisk autonomi” och minskat beroende av USA. Särskilt som Macron förra året sade i en intervju att EU inte bör ”agera vasall” till USA vid en konflikt om Taiwan.
Macron tvingades backa lite efter det. Men det är knappast någon hemlighet att han prioriterar Ukraina framför Taiwan. Han framstår gärna som en modern Charles de Gaulle, presidenten som på 1960-talet distanserade Frankrike från USA och intog ”en tredje position” mellan supermakterna. Och förlitar sig som vanligt på sin charm och karisma.
Den hjälpte Macron som investmentbankir, och senare även när han gav sig in i politiken. Men i diplomatiska sammanhang har den inte fungerat lika bra.
Donald Trump uppskattade visserligen militärparaden som Macron anordnade till hans ära, men så snart Trump lämnat landet kom nya ilskna utfall mot Europa.
När Putin invaderade Ukraina hoppades Macron att den privata relation han byggt över en middag vid Medelhavskusten skulle göra det möjligt att tala ryssen till rätta. Istället fann Macron sig sitta vid kortänden av ett tio meter långt bord i Moskva, och han konstaterade senare att Putin ”förändrats” och ”hårdnat”.
Nu är det Kinas ledare Xi Jinping som ska charmas.
Och Xi spelar med. Men Macron gör nog klokt i att inte ta det Xi säger så allvarligt. Xi skippar att besöka Bryssel. I stället åker han vidare till Rysslandsvänliga Serbien och Ungern.
Det är svårt att inte få intrycket av att det han främst är ute efter är att så splittring.
Läs mer:
Marianne Björklund: Xi Jinpings resa blottar ett splittrat Europa
Xi Jinping glömmer inte Natos ambassadbombning
Michael Winiarski: Så gynnas Kina av Rysslands krig i Ukraina
