Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

I förra veckan sade den franska presidenten till landets högsta militära befälhavare att Europa har ”ett särskilt ansvar” för Grönland, och att han på Danmarks inbjudan beslutat skicka trupp till ön.

– En första grupp franska militärer är redan på plats. De kommande dagarna kommer mark-, luft- och sjöstridskrafter att ansluta, sade han i talet.

I den första gruppen ska 15 franska militärer ha funnits, men insatsen utvidgas alltså. Ett franskt tankplan uppges sedan ha anlänt – en av de förmågor som USA annars brukar stå för.

Det är oklart exakt hur stor militär närvaro Frankrike kommer att ha på Grönland den närmaste tiden, men signalen är tydlig från EU:s enda kärnvapenmakt.

Trump svarade på karaktäristiskt vis: med hot om nya tullar mot de länder som skickar trupp till Grönland, som Frankrike och Sverige.

Varpå Macron började driva att den så kallade handelsbazookan ska aktiveras i EU, ett instrument som godkändes 2023 och som ger tillgång till en bred palett av svarsåtgärder.

En del EU-ledare, som Italiens Giorgia Meloni, bromsar i hopp om att undvika ett handelskrig. Men Frankrikes president tycks ha bestämt sig för att det är dags sätta ned foten nu.

Det finns det flera anledningar till.

1. Hoten mot Danmark och Grönland, är givetvis det officiella skälet; Frankrike har genom EU-fördraget lovat att stötta medlemsländer som angrips, och i fransk utrikespolitik är internationell rätt sedan länge en grundpelare. Exempelvis vägrade landet delta i USA:s invasion av Irak 2003.

Ibland har Frankrike anklagats för hyckleri. När USA nyligen angrep Venezuela och förde bort president Nicolas Maduro uttryckte sig Macron försiktigare än sin egen utrikesminister – något han fick kritik för på hemmaplan.

Men nu är det hela EU:s trovärdighet som står på spel. Det EU som Macron byggt sin politiska karriär på, och som han länge velat stärka och göra mer oberoende av USA.


Emmanuel Macron har visat att han har en förmåga att se möjligheter i kriser

2. Ett franskt egenintresse finns i att markera mot Trumps hot: Frankrike har flera utomeuropeiska departement i det som USA ser som sin intressesfär. I Karibien finns öarna Martinique och Guadeloupe, och i norra Sydamerika – inte långt från Venezuela – ligger franska Guyana. Alla fullvärdiga delar i Frankrike, och därmed formellt delar av EU.

Till det ska läggas flera halvautonoma territorier, däribland Nya Kaledonien i västra Stilla havet som har en fjärdedel av världens nickelfyndigheter.

Om en internationell normförskjutning sker som öppnar för att stormakter gör anspråk på och annekterar denna sorts territorier baserat på idéer om intressesfärer, kan det få dramatiska följder för Frankrike – och även för Storbritannien.

3. Låt aldrig en bra kris gå till spillo. Emmanuel Macron har visat att han har en förmåga att se möjligheter i kriser.

Han har i åratal förespråkat en Europaarmé och en starkare försvarsindustri, och aldrig har han haft bättre argument än just nu.

En sällsynt enighet finns också i fransk politik om krisen kring Grönland. Både den franska vänstern och nationalisthögern i Nationell samling, ledd av Marine Le Pen och Jordan Bardella, tar tydligt avstånd från Trumps agerande. Det ger visst handlingsutrymme för Macron, som är bakbunden inrikespolitiskt, men fortfarande har kontroll över Frankrikes försvars- och utrikespolitik.

Läs mer:

Så fungerar Bryssels tyngsta vapen – bazookan

Trump kan ta Grönland för att han inte fick fredspriset

Share.
Exit mobile version