Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På lördagen marscherade cirka 3 200 personer genom Lyon, där den 23-årige Quentin Deranque miste livet för en dryg vecka sedan.
Enligt journalister på plats tillhörde merparten av deltagarna de högerextrema politiska miljöerna, som är starka i Lyon. Många var svartklädda, bar munskydd eller masker och svarta solglasögon. En person greps för brott mot knivlagen. Flera ska ha gjort Hitlerhälsningar.
Franska medier rapporterade löpande, både inför och under marschen. Stora nyhetskanaler som BFM och högerkonservativa CNews gav i sina sändningar den dödade 23-åringens politiska tillhörighet otydliga etiketter, som ”identitär” eller ”nationalist”.
Samme 23-åring hedrades i tisdags, den 17 februari, med en tyst minut i Frankrikes finaste demokratiska rum, nationalförsamlingen.
– Ingen ska behöva dö för sina idéers skull. Mina kära kollegor, för att hedra den unge Quentin ber jag er alla att respektera en minuts tystnad, sade talmannen Yaël Braun-Pivet, som tillhör Emmanuel Macrons regeringsparti Renaissance.
Där stod de sedan – hundratals ledamöter från olika mitten- och högerpartier – tysta och med blicken i bänkarna, medan de hedrade en 23-åring som av allt att döma drevs av värderingar som de allra flesta fransmän skulle beskriva som oförenliga med republikens grundläggande principer.
Det är svårt att tänka sig en tydligare bild av den normalisering av den våldsbejakande extremhögern som pågår i Frankrike.
Anledningen är rätt banal. Minst två av det tiotal personer som hittills gripits för inblandning i mordet på 23-åringen är medarbetare till en parlamentsledamot i det stora vänsterpartiet Det okuvade Frankrike, Raphaël Arnault. Det är så klart värt att granska journalistiskt, inte minst för att det kan leda till att vänsterledaren och presidentkandidaten Jean-Luc Mélenchon stigmatiseras och isoleras långt ut på vänsterkanten.
Sannolikt var det också för att markera mot dessa band som den tysta minuten hölls.
Problemet är bara att den våldsbejakande extremhögern samtidigt fått sin största pr-framgång sedan andra världskriget. Det hade inte behövt bli så.
Den 23-årige Quentin Deranque miste livet till följd av skador som han åsamkades i ett gatuslagsmål i förra veckan. Två stora grupper – minst 15 personer på var sida – drabbade samman i en korsning i Lyon, och att döma av mobilfilmer var båda sidor inställda på att utöva våld mot sina meningsmotståndare. Vittnen beskriver det som att grupperna såg ut att ha ”stämt träff” där.
I Lyon är gatuslagsmål av den typen tyvärr inte ovanliga. Staden har i åratal varit ett starkt fäste för högerextremister, och de möts ofta på gatorna av grupper av militanta antifascister från vänstermiljöer.
Quentin Deranque var aktiv i flera högerextrema grupper före sin död. Bland annat i Action française, en ultrakonservativ, antisemitisk och rojalistisk rörelse som grundades 1899 under Dreyfusaffären och som stöttade den fascistiska Vichyregimen under andra världskriget. Enligt tidningen Mediapart var Deranque också med i en nybildad rörelse som skickade en delegation till en nynazistisk marsch i Paris i maj 2025.
De högerextrema våldsbejakande grupperna i Frankrike har orsakat 59 personers död sedan 1986, enligt historikern Nicolas Lebourg. Under samma tid har vänsterextremister varit ansvariga för sex personers död. Extremhögern har alltså dödat tio gånger så många som den radikala vänstern under de senaste 40 åren.
Men i många stora medier har fokus ensidigt legat på antifascisternas våld den senaste veckan. Den utpekade ledamoten Raphaël Arnault är medgrundare till en antifascistisk grupp i Lyon, Jeune Garde (Unga gardet), som förbjöds förra året. Många tyckare i offentligheten kräver hans avgång, medan vänsterpartiet vägrar.
Mélenchon, Arnault och deras allierade avbildas på förstasidor med rubriker som ”de nya fascisterna” (veckotidningen Marianne) eller ”en fara för allmänheten” (L’Express).
Men samtidigt har de ”gamla”, riktiga fascisterna inte försvunnit. Det framgick om inte annat i lördagens marsch i Lyon. Många av denna extremhögers ledare har historiskt haft mer eller mindre öppna kontakter med klanen Le Pen och dess parti Nationell samling, som just nu leder i mätningarna inför nästa års presidentval.
Läs mer:
Tusentals marscherar för mördad högeraktivist i Lyon
Våldet polariserar Frankrike – med ett år kvar till presidentvalet




