Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Inte en droppe bensin finns kvar i pumparna i Malis huvudstad Bamako, efter att islamistiska rebeller har utsatt staden för en blockad genom att attackera bränsletransporter som satts i brand. Flera lastbilschaufförer har kidnappats och dödats och nu är det bara med flygplan som bränsle kan föras in till staden.
Frankrike har uppmanat alla medborgare att lämna landet omedelbart. Samtidigt varnar experter för att regimen – en militärjunta under ledning av Assimi Goïta som styrt sedan 2021 – kan kollapsa inom några veckor eller månader.
Islamisterna är den al-Qaida-kopplade grupperingen JNIM som gradvis flyttat fram sina positioner under flera år och nu står vid portarna till huvudstaden. De kan välja att attackera, men kan också bestämma sig för att avvakta och tvinga militärjuntan till underkastelse.
Oavsett vad som händer, kan utvecklingen ses som ett förödmjukande bakslag för Ryssland och landets nya Afrikadoktrin.
För det var ju här som Ryssland skulle visa handlingskraft, efter att den tidigare kolonialmakten Frankrike och dess allierade – Sverige bland dessa – gått bet.
Allt började med Muammar Khaddafis fall i Libyen. I spåren av diktatorns död 2011, vällde stora mängder vapen ut ur Libyen och spreds över flera länder i regionen. Islamistiska rebeller stärkes plötsligt och fick stöd av marginaliserade nomader som tidigare fått anställning i Khaddafis armé och nu återvände till hemlandet.
I Mali ryckte islamisterna fram fort, något som skapade frustration i armén, och i mars 2012 genomfördes en militärkupp i protest mot den civila regeringens handfallenhet. Senare samma år gick den forna kolonialmakten Frankrike in med trupper för att stoppa islamisternas framfart. Denna insats ersattes sedan av operation Barkhane där Sverige bidrog med trupper.
Det började tidigt talas om ”Frankrikes Afghanistan” – ett projekt som var dömt att misslyckas trots goda intentioner. Spiken i kistan blev en ny militärkupp i maj 2021 när Assimi Goïta tog makten. Kort därefter meddelade Frankrikes president Emmanuel Macron att det var slut på fransk närvaro. Men om Frankrike planerat en långsam utfasning, blev den snart förhastad när militärjuntan bröt alla band till Frankrike och Europa. Sveriges ambassadör blev i augusti i fjol beordrad att lämna landet inom 72 timmar.
Med hätsk retorik mot Väst, försökte juntan framställa sig som ett antikolonialt uppror. De nya vännerna som skulle rädda Malis folk var Ryssland, som skickade ned den privata Wagner-armén, efter grundaren Jevgenij Prigozjins död omdöpt till ”Afrikakåren”.
En bitter Macron kallade de ryska trupperna för ”en livförsäkring för fallande regimer i Afrika” och han tycks delvis ha fått rätt. Regimen i Mali är på väg att kollapsa, men frågan är om den ryska närvaron kommer att vara en försäkring eller om de kommer att dra sig ur.
Hur Ryssland nu agerar kommer att sända viktiga signaler till Niger och Burkina Faso, två andra militärdiktaturer som tillsammans med Mali ingår i den västfientliga Sahelalliansen.
Detta fiasko för Putin innebär dock inte att Macron nu ler i mjugg. För om dessa länder helt faller i islamisternas händer, är det främst en europeisk mardröm.
Chefen för Frankrikes underrättelsetjänst DGSE, Nicolas Lerner, varnade i veckan för att regionen nu är den ”globala terrorismens epicenter” som direkt hotar Europa. Om ett islamistiskt kalifat upprättas i regionen kommer det att få stora konsekvenser, enligt Lerner.
– Att tillåta terroristgrupper att etablera sig och att tillåta fristäder att skapas, har alltid lett till planerade attacker. Därför måste vi vara extremt vaksamma, sade han i intervjun.
Läs mer:
Frankrikes tid som Västafrikas polis är över – efter 150 år




