Nyheten blev officiell på måndagsförmiddagen: Syriens diktator Bashar al-Assad får politisk asyl i Moskva.
Asylen ska enligt ryska uppgifter ges av ”humanitära skäl”, vilket är en av historiens ironier. al-Assads terrorregim var ansvarig för en av de stora humanitära katastroferna på 2000-talet, massflykten under och efter den arabiska våren.
Att använda de orden i samma andetag som man talar om en man som beräknas ansvara för hundratusentals döda och torterade syrier säger allt om Vladimir Putin och hans värld.
Genom att öppna sitt hjärta för al-Assad undviker Putin en repris av vad som är alla diktatorers stora skräcksyn, nämligen hur de kastas från makten av sina ”lojala undersåtar”, grips och antingen dödas på platsen – som Libyens Muammar Khaddafi – eller avrättas efter mer eller mindre summarisk rättvisa – som Iraks Saddam Hussein.
Men nog svettas Vladimir Putin när han tänker på sin förra vasall i Damaskus. Vad var det som hände? al-Assad satt så säkert i sitt palats, mitt i sin ”stabila” diktatur som tack vare Putins blodiga hjälp lagt alla revolutionsförsök bakom sig. Och sedan öppnades helvetets portar under hans tron. De lojala undersåtarna vände sig mot honom med största kraft så snart de fick chansen, de trogna trupperna slängde sina vapen på marken, bugade för motståndarna och pep i väg.
Syrierna har exakt samma rätt till folkstyre och mänskliga rättigheter som vi.
Den snabba revolutionen i Syrien är – tillsammans med Israels krig mot Hamas och Hizbollah – ett enormt bakslag för såväl Ryssland som Iran. De förlorar inte bara realpolitiskt inflytande, det står också klart att de inte kan hålla kvar ens sina närmaste allierade vid makten. Se där en läxa för framtida diktatorsaspiranter.
Men en viktigare fråga är förstås vad omvälvandet innebär för det syriska folket. Hur ska Syrien undvika att hamna i samma arabiska vinter som Egypten, Libyen och Jemen? Nu är risken stor att en diktatur blir avlöst av en annan. En ny muslimsk teokrati i regionen skulle ofelbart leda till stort lidande för oppositionella, kvinnor och minoriteter – och är recept för fortsatt inbördeskrig.
En sak är säker: Bara en demokrati är en legitim stat. Syrierna har exakt samma rätt till folkstyre och mänskliga rättigheter som vi.
Och samtidigt har Vladimir Putin fått mycket att tänka på. Än så länge finns plats i den ryska huvudstaden för fler av hans hantlangare världen över. Men var ligger hans eget Moskva? Vart ska han fly den dagen då hans folk äntligen tröttnar?
Läs också:
Susanne Nyström: Alla gillar hårda lagar mot kriminella – tills en oskyldig tjej åker dit
Lisa Magnusson: Sju av tio svenska föräldrar behöver ta mer ansvar för sina barn
