Jesus, Muhammed och Buddha önskar att de inte hade värre fiender än Aftonbladets biträdande kulturchef Eric Rosén. När han var 14 år gjorde han uppror mot Gud genom att på sin konfirmation knalla runt i en Bad Religion-tröja. Det gör han fortfarande, nu i en text med underrubriken ”Inte för att vara sån, men gud finns faktiskt inte”.
Men för att vara en intressant religionskritiker krävs att man inte bara är intresserad av kritik, utan också av religion.
Rosén tror sig säga salta sanningar om att Gud inte är ”värderingsmässigt kompatibel med vår tid”. Samtidigt brottas troende själva dagligen med hur de ska låta trons anspråk på tidlösa sanningar inhägna modernitetens flyktighet.
Han talar om att tron i dag aldrig är ”något som riktigt skaver”. Just det skavet – Vad gör jag gentemot vad jag borde göra? Vem är jag i relation till den jag borde vara? – är dock varje meningsfull religionsyttrings kärna, som den diskuteras i alla kyrkor och moskéer värda namnet.”
För att vara en intressant religionskritiker krävs att man inte bara är intresserad av kritik, utan också av religion.
”All den tro som vilar på helig skrift är fel”, skriver han utan motivering. Det är tyvärr nonsens. En skrifts värde ligger inte i hur helig den anses vara, utan i om det som står i skriften är meningsfullt eller inte. Och hur det tillämpas.
Lägg till obligatoriska formuleringar som ”patetisk vanföreställning” och ”hittepå”. Det är bara det skarpa angreppet mot ”hjärnspöken” och ordet ”sagoböcker” som saknas för att ”14-åringens guide till religionskritik” ska vara komplett.
Men låt oss först som sist slå fast: Religionen förtjänar mycket av det klander som riktas mot den. Islam är i dag förtryckarapparat i stora delar av världen. Hinduismen sveps i indisk flagga och används för att förfölja minoriteter och stärka nationalistregeringens makt. Och kristendomen… Under skamligt lång tid var det svårt att skilja korset från förtryckarens svärd, och fortfarande begås många illdåd i kristendomens namn.
Men att gå så långt som att, som Eric Rosén, myndigt slå fast att det onda som motiverats av Gud övergår det goda – där skulle jag säga att juryn fortfarande överlägger. På listan över de tio värsta krigen i människans historia kan väl ett sägas vara religiöst – trettioåriga kriget på nionde plats – och övriga sekulära.
Religionen har haft ett nödvändigt finger med i spelet kring framväxten av allmän sjukvård, social omsorg, avskaffandet av slaveri, kvinnans frigörelse, utbildning, snart sagt alla sociala framsteg.
Nog förtjänar dessa ungdomar att religionsdebatten höjer sig? 1980-talet är förbi
Den trendiga historikern Tom Holland argumenterar i sin bok ”Dominion” för hur kristendomen är fundament för det mesta vi kallar västvärld. Till och med i det som vi i dag ser som typiskt sekulärt, från upplysningen till socialismen, är den en så självklar del av vårt samhälles dna att vi inte längre ser kyrkorna för alla kors.
Men Gud finns ju inte, slår Eric Rosén fast. Religionen ”saknar verifierbar förankring i verkligheten”. Mm, men samma sak gäller kärleken. Och för den delen socialismen – som varit betydligt effektivare i att skapa lidande och död än någonsin gudstron utan att därför avfärdas av Rosén som skadlig.
Det är nya tider, Eric Rosén. 11 procent av unga svenskar identifierar sig i dag som religiösa, enligt den färska Ungdomsbarometern. Det är nästan en fördubbling på tio år.
Nog förtjänar dessa ungdomar att religionsdebatten höjer sig? 1980-talet är förbi, hur tuffa ateistiska texter Bad Religion än fick ur sig.
Läs mer:
Annika Ström Melin: Utrikesministerns blunder visar varför EU:s utrikespolitik är så svag
Lisa Magnusson: Vi kan kanske inte skipa rättvisa åt det syriska folket, men vi kan säga förlåt
