Den engelska skådespelerskan Maggie Smith är död, och de flesta tycks minnas henne som Minerva McGonagall i ”Harry Potter”, som Helena Bonham-Carters förkläde i ”Ett rum med utsikt” eller som grevinnan Violet Crawley i ”Downton Abbey”.
Själv har jag ett annat favoritminne.
Den lite bortglömda filmen ”Te med Mussolini” kom 1999. Den utspelas i 1930-talets Florens, där en samling engelska damer lever i en behaglig konstens och kulturens exil. De kallas Scorpioni, för de kan stickas. Särskilt Maggie Smiths rollfigur; hon är den majestätiskt snipiga Lady Hester som aldrig slutar påminna omgivningen om sin ”bortgångne make, ambassadören”.
Ingen kan fnysa ”amerikaner!” som hon.
Och titelns Mussolini? För engelskorna är han fortfarande bara ”gentlemannen som får tågen att gå i tid”. Svartskjortorna har visserligen börjat marschera på Florens gator, men de är mest stiliga, artiga och trygghetsskapande. Om de misshandlar någon sker det utanför kameran, på platser där inga engelska damer sätter ner sitt paraply.
Nato är ju så mäktigt och farligt, ska inte Putin få ha ett imperium och trygga gränser?
Filmens egentliga huvudperson är Luca, en pojke som tas under den brittiska kolonins beskydd. Det är samspelet dem emellan, och det framväxande hotet, som gör filmen.
För Luca insuper. Av skorpionerna får han det engelska språket och tänkesättet, han lär sig att äta bacon och ägg och att alltid ha med sig en duk när det är picknick. Han får kärleken till kulturen, i dubbel bemärkelse – dels i form av Shakespeare, Byron och Botticelli, dels i form av civilisation, medmänsklighet, förmåga att säga ifrån när svartklädda tölpar sprider skräck med muskelmakt.
1935 blir 1939, blir 1940. Engelska flaggor brinner på gatorna. Maggie Smiths Lady Hester tror fortfarande på sin vän Mussolini. Efter Italiens invasion av Abessinien undrar hon varför inte just han ska få ha ett imperium när alla andra stora europeiska ledare har var sitt.
Och tänk, som man där känner igen hur vissa människor resonerar i dagspolitiken: Nato är ju så mäktigt och farligt, ska inte Putin få ha ett imperium och trygga gränser? Och Elon Musk reser till New York och dricker te med Meloni, han ger till och med ett fint pris till den italienska premiärministern med förnamnet Giorgia och kallar henne ”ännu vackrare på insidan än på utsidan”.
Lady Mary, damen som stod Luca närmast, har en verklig förebild. I filmens eftertexter berättas att hon fortsatte ta hand om barn: ”Hon lärde dem Shakespeare och skillnaden mellan rätt och fel.” Det kanske låter som tunn lärdom, men i Musks och Melonis tid är det viktigare än på 90 år.
Läs också:
Lisa Magnusson: Varför behandlas Jimmie Åkessons bröllop som en kunglig tillställning?
Susanne Nyström: Politiker måste våga ställa utsatta grupper mot varandra
