Det gnisslar i utredningen som ska ta fram en svensk kulturkanon. På måndagen avslöjade DN att tjänstemän har utestängts från möten, hoppat av och sjukskrivit sig.

Det är bara en månad sedan som Lars Trägårdh, ordförande i kommittén som ska plocka ut kanonverken, var i annat gnissel. Då för att ha uttalat sig nonchalant om de nationella minoriteterna:

”Jag har ingen gräddfil för tornedalingar före bandyälskare”, sa han till DN. Och det fick han väl tänka – om det inte ingick i hans uppdrag att ha en dialog med minoritetsgrupperna.

Att Trägårdh snabbt skulle anklagas för ”förtryck” var lika överdrivet som förväntat. Diskussionen om en kulturkanon är sedan decennier extremt bråkig. Det har räckt med ett rykte om en kanontanke så har invändningarna radats upp. En kanon är stereotyp, borgerlig, ett ”nationalistiskt uppfostringsprojekt”, meningslös, politiskt auktoritär, ”inpyrd med makt” och, givetvis, sverigedemokratisk.


Att Trägårdh snabbt skulle anklagas för ”förtryck” var lika överdrivet som förväntat.

Just för att ämnet är så kontroversiellt är det inte en lysande idé att tillsätta en karaktär som Lars Trägårdh som kanonartillerist. ”Han är en fri själ”, konstaterade KD när det blåste kring Trägårdh i oktober. Men Socialdemokraterna högg. ”Kanonprojektet är en maktutövning utan en fördjupad reflektion och eftertanke”, sa den kulturpolitiske talespersonen Lawen Redar till DN.

Jag tror säkert att Trägårdhs kanon kan visa sig fylla en funktion. Själva idén är inte det minsta förtryckande i sig, tvärtom kan en fungerande, genomtänkt kanon i bästa fall bli en hjälp för såväl nya som gamla svenskar att lära sig mer om det land de bebor.

Men från början gick det kulturkrigstroll i frågan. Intrycket blev att Tidögänget såg en chans att statuera exempel, och oppositionen tog mer än gärna upp den kastade handsken.

Det vore så onödigt om hela projektet kollapsar, eller om en ny regering får för sig att de på pin kiv och av ren princip måste riva upp eller göra om allt från noll.

Vissa jobb görs helt enkelt bättre av gråa byråkrater än fria själar.

Share.
Exit mobile version