Sydsvenskans reporter Inas Hamdan vann i fjol Stora journalistpriset för att hon berättade vilken nyhetskanal den arabisktalande versionen av Al Jazeera är.
I korthet: kanalen var drivande i kampanjen med falska anklagelser om den svenska socialtjänsten och koranbränningarna. Och, som hon skriver själv: ”Det alla arabisktalande alltid har vetat är att arabiska Al Jazeera låter drastiskt annorlunda än engelska Al Jazeera”.
På söndagen beslöt den israeliska regeringen att stänga av och förbjuda kanalen i landet. Orsak: Benjamin Netanyahus administration – liksom många israeler – ser Al Jazeera som en propagandakanal som går Hamas ärenden.
Beslutet visar ett klassiskt dilemma i demokratier: Hur långt kan man gå när det gäller att förbjuda företeelser som hotar själva demokratin, utan att själv bli alltmer diktatorisk? År 2022 stoppade EU ryska kanaler som RT och Sputnik från att sända i unionen. Har inte Israel samma rätt att hålla rent från propaganda?
Benjamin Netanyahus administration – liksom många israeler – ser Al Jazeera som en propagandakanal som går Hamas ärenden.
Samtidigt: På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex ligger Israel nu på 101:a plats av 181 granskade länder. Landet tappar också mark i rankningar av världens demokratier.
Det borde särskilt bekymra. Israels status som regionens enda demokrati har gett det en självklar särställning hos alla som föredrar frihet framför religiöst motiverat förtryck.
Men det ger också ett särskilt ansvar. En demokrati värd namnet gör sitt yttersta för att skydda civilbefolkning, den tillåter inte svält i områden den kontrollerar och den är oerhört noga med att vårda det fria ordet.
På måndagkvällen kom uppgifter om att Hamas sagt ja till vapenvila, samtidigt som Israel förberedde en offensiv mot Rafah i södra Gaza. Hjälporganisationer fruktar en ny humanitär katastrof. En demokrati värd namnet skulle inte stänga dörren till vapenvila, förhandlingar och en hållbar fred.
Läs mer:
Låt inte Eurovision i Malmö gå till historien för judehat, upplopp och terror
Amanda Sokolnicki: Med ledare som Baudin behöver Socialdemokraterna inga fiender
