Internet älskar Kamala Harris. Överallt syns klipp, memes och bilder där Demokraternas mycket troliga presidentkandidat dominerar rummet och situationen. Man kan ta på lättnaden över att den mumlande och skakiga Joe Biden ersatts av en (relativt) ung och uppfriskande kraft som förhoppningsvis innebär något nytt för USA i polariseringens och de gamla hjulspårens tid.
Men det är viktigt att komma ihåg att Kamala Harris varken är frälsare eller helgon. Det finns ingen anledning, i synnerhet för nyhetsjournalister, att blunda för problemen med politikern Harris. Som presidentkandidat måste hon granskas som andra makthavare.
Under sin karriär har hon bytt fot i flera politiska frågor vilket gör det enkelt för motståndarna att kalla henne för en kappvändare som saknar ideologi och övertygelser. ”Kamala Chameleon” har hon kallats flera gånger, och det är mer än en rolig 80-talspop-referens.
Hennes kandidatur till att bli Demokraternas presidentkandidat 2020 blev en flopp, vilket borde vara skäl för partisterna att känna oro för en kommande kampanj mot Trump.
Det är viktigt att komma ihåg att Kamala Harris varken är frälsare eller helgon.
Som vicepresident har Harris misslyckats med att sätta större avtryck. I en popularitetsmätning efter hennes första år på posten nådde hon bara 28 procent, ett av de sämsta resultaten i modern tid och kallats ”komiskt dåligt” av hennes egen gamla lokaltidning San Francisco Chronicle.
Hon har givits ansvar för att hantera migrationen från Centralamerika, ett visserligen näst intill hopplöst projekt, och fått kritik för såväl ointresse som inkompetens.
Med andra ord: Skönmåla inte Kamala Harris.
Å andra sidan: Om hon blir presidentkandidat är hennes motståndare en dömd brottsling och narcissist som skryter om sexuella övergrepp, flirtar med diktatorer, splittrar sina egna allierade och är komplett ointresserad av demokratiska grundprinciper.
Varje gång någon edgelord lägger upp ett meme med Kamala Harris som dansar töntigt, skrattar fånigt eller säger något mindre överlagt tänker jag: ”Kul, gör Trump nu!” Varför inte länka till det där när han härmar en funktionshindrad reporter, när han väser ”grab’em by the pussy”, när han desperat uppmanar tjänstemän att ’hitta’ de röster som behövs för att Trump ska vinna valet?
Eller kanske när han, som kejsar Nero när Rom stod i lågor, passivt betraktade mobben som invaderade Kapitolium i Washington för att rädda hans presidentskap.
Nej, Kamala Harris är ingen perfekt politiker. Sådana existerar inte. Men hon är vad som finns. Och som sådan är hon förmodligen, trots att det låter storvulet och patetiskt, den fria världens hopp.
Läs också:
Isobel Hadley-Kamptz: Precis som Hillary Clinton kommer Kamala Harris att målas ut som en aggressiv och opålitlig kvinna
Lilian Sjölund: Malmen och timret kan inte ta flyget
