Ett älskat och hatat uttryck fyller fem år.
Den 15 juni 2019 beskrev den fristående gästkolumnisten Kajsa Dovstad i Göteborgs-Posten hur hon en natt drabbades av ”ett Jimmie moment”. Hon definierade det som ”den förbjudna … känslan av att Sverige har förändrats, att landet man växte upp i inte längre finns kvar”. Denna känsla skulle leda till en tanke: ”Nästa gång röstar jag på Jimmie!”
I Dovstads fall yttrade det sig i att hon ville köpa mat som hon kände igen. Men i den nattöppna invandrarägda butiken hittade hon bara frysta djur.
Fem år senare är känslan långt ifrån förbjuden, tvärtom är den regeringspolitik. De ledare som då tog strid med SD låter nu partiet förnedra dem utan konsekvenser. Det finns goda skäl att omdefiniera Dovstads begrepp och ställa en ny fråga:
När ska hederliga borgerliga politiker och väljare egentligen få sitt Jimmie moment? När ska de till slut inse att det parti de valde som murbruk i regeringsbygget är fundamentalt annorlunda än andra?
M, KD och L önsketänkte att Sverigedemokraterna skulle mjukna av att kokas i maktens värme.
Den traditionella, renhåriga borgerlighetens stora SD-relaterade aha-upplevelse borde förstås ha kommit för länge sedan. Varför inte någonstans vid det 147:e avslöjandet av nazist- eller rasistskandaler i SD?
Men något har hänt. Kanske drabbades Sverige av ett kollektivt Jimmie moment under våren och försommaren, när avslöjandena om anonyma SD-troll och Rysslandskopplingar kommit som myggsvärmar.
Åkessons EU-valflopp kan vara ett tecken: de borgerliga väljarna verkar inte imponerade. Förhoppningsvis börjar de tröttna på den destruktiva relation som deras partiledare ännu klamrar sig fast vid.
M, KD och L önsketänkte att Sverigedemokraterna skulle mjukna av att kokas i maktens värme, att partiet skulle visa lite mognad. Men den borgerlighet som vill bekämpa brottsligheten och se en hållbar invandring, men som avskyr rasism och tycker man ska behandla varandra civiliserat i politiken, kommer aldrig att kunna påverka SD.
Ska någonting förändras krävs att den anständiga borgerligheten till slut får sitt Jimmie moment och inser: Sverigedemokraterna ändrar sig inte. De ändrar på er.
Läs också:
Amanda Sokolnicki: ”Bort med utlänningarna”, sjöng SD – men det var deras väljare som försvann
Susanne Nyström: Vill vi bli ett land där anonym propaganda formar den allmänna opinionen?
