”Högern har vunnit kulturkriget”, utbrast nyligen någon twittrare. Och för den historielösa har högern onekligen segrat, åtminstone på X. Vi andra vet att pendeln svänger, och att 68-vänstern inte vann någon slutseger på 1970-talet, inte heller vann frihetshögern decennierna därefter.
Men att en särskild sorts höger just nu leder, det står klart. Den som har svårt för den liberala devisen ”du är fri att göra allt som inte inskränker min frihet”. Den som stör sig på sådant som känns allmänt obekvämt, som sortimentet i invandrarbutiker, bönetorn, flamboyanta bögar på stadens gator – och för många människor som är glada på fel språk.
Den högern har tidigare fått anpassa sig i den nya världen där folk är lite olika. Nu vädrar den morgonluft med uppspärrade näsborrar.
”Leva och låta leva”-högern var roligare.
När Bashar al-Assad flydde Syrien ledde detta till viss glädje bland människor som själva flytt Bashar al-Assad, som kanske torterats i hans fängelser eller fått se sin släkt sönderbombad av hans flygvapen. De gick ut och jublade, på sitt modersmål.
”Ännu en gång påminns vi om vidden av segregationen i Sverige”, konstaterade då Alice Teodorescu Måwe (KD), vilket man kanske kan se som en aning missunnsamt mot en diaspora som just sett sin diktator vältas. Men Widar Andersson på Folkbladet blev direkt provocerad när han råkade passera jublande syrier på Sergels torg:
”Ett jäkla och obehagligt, hotfullt, rökigt och störande oväsen”, konstaterade han. ”Samma arabiska skrik och ramsor, samma militära trummor och ett väldigt flaggviftande.”
Det är lätt att förstå oron för verkligt aggressiva demonstranter, oavsett på vilket tungomål de framför sina ramsor. Liksom fruktan inför vad som nu ska ske i Syrien. Men att reagera med vämjelse över lyckliga människor för att de har fel flaggor och fel språk?
Ett tydligare tecken på att ”Det här är faktiskt lite obehagligt”-högern tagit över är svårt att hitta. ”Leva och låta leva”-högern var roligare.
Läs också:
Lisa Magnusson: ”Love is blind: Habibi” slår hål på den västerländska drömmen
Susanne Nyström: Alla gillar hårda lagar mot kriminella – tills en oskyldig tjej åker dit
